Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycket var outplånligt, och var någon föresats hos konungen
orygglig, sedan han bestigit tronen, så var det den, att ej
låta behandla sig såsom Karl Knutsson och Sten Sture d. y.,
att ej låta Sveriges lofliga konungarike blifva ett
biskops-eller prästerike. Från början en lydig son mot påfven,
ryggade han ej tillbaka för en brytning, när denne gjorde
svårigheter i fråga om Gustaf Trolles afsättning och de
nya biskoparnes vigning. Lika litet tvekade han att vid
första försök till stämpling göra sig till domare öfver
biskopar och prelater. Den djärfva beslutsamheten hos konung
Gustaf visade sig aldrig klarare än vid behandlingen af
dessa frågor under hans första år, och han hade åtminstone
delvis lyckan att kunna stödja sig på en stark opinion,
ty man torde kunna påstå, att aldrig någon svensk varit
så afskydd, som Gustaf Trolle då var. För en natur,
sinnad såsom Gustaf Vasas, kunde reformatorernas begynnande
läror ej vara annat än välkomna, och deras åsikter stämde
i början å ömse sidor öfverens, så i fråga om beroendet
af påfven, om biskoparnes världsliga makt, om kyrkans
skyldighet att med sitt öfverflöd komma staten till hjälp,
om Guds rena ords predikan och bibelns auktoritet framför
människostadgar.
Riksdagen i Västerås 1527 är en af de stora scenerna
i Gustaf Vasas lif. Berättelsen om densamma, sådan vi
läsa den hos hans historiograf Peder Svart, känner hvarje
skolbarn i Sverige; och är en författare odödlig, om hans
skildringar lefva genom århundradena, hör visserligen Gustaf
Vasas lefnadstecknare till de odödlige. Hans berättelse är
emellertid nedskrifven en mansålder efter händelserna och
stämmer i vissa punkter bevisligen icke med samtida
urkunder. Att konungens insats äfven denna gång var hans
krona, är visst, liksom att hans oumbärlighet ännu en gång
gjorde sig gällande. Men i öfrigt var den drifvande kraften
kanske icke så mycket att söka hos allmogen som hos
ridderskapet. Åtminstone berättar Gustaf Vasas systerson
Per Brahe, att han i hemlighet låtit adeln förstå, att hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
