Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkans stat med det resultat, att domkapitlen inom kort
upplöstes, det ena efter det andra. En nödvändig följd
här-utaf blef visserligen, att staten måste öfvertaga den omsorg,
som kyrkan dittills låtit komma undervisningsväsen och
fattigvård till del.
Rättsgrunden för “rappandet“ från kyrkan, såsom
termen äfven på det officiella språket lydde, framställdes i
re-cessen så, att då biskoparnes, domkapitlens och klostrens
räntor med herrarnes stadfastelse kommit från rikets
inbyggare, så samtyckte nu desse med konungen, att kronans
ränta därmed skulle återupprättas. Där -bakom låg den
reformatoriska uppfattningen af kyrkan såsom ett samfund
icke af prelater och kierker, utan af alla troende. Då nu
biskopars och domkapitels räntor bevisligen voro
öfverflö-digt stora och delvis illa användts — såsom medel att göra
rikets lagliga regering motstånd, såsom källor till yppighet
och vällefnad — och då kronan likaledes bevisligen
“kommit till akters“, vore det billigt, att den senare förbättrades
från det håll, där minsta afsaknaden kändes, ty tydligt var,
att de nämnda kyrkliga myndigheterna godt kunde reda sig
med mindre räntor. Hvad man gjorde var sålunda att
förneka kyrkans äganderätt, så betryggad den än var genom
testamenten, köpe- eller gåfvobref och privilegier. Där låg
den revolutionära brytningen med den gamla tidens
åskådning. Satsen, att kyrkans egendom tillhörde “menige man“,
tolkade konungen så, att den tillhörde staten eller kronan,
och af den fullmakt, som han en gång fatt 1527,
begagnade han sig såsom kronans representant utan hänsyn till
några andra anspråk med all den rätt konungen hade att
efter sitt bästa förstånd ordna hvad vi kalla för
statsreg-leringen. För så vidt allmogen förskonades från extra
pålagor, var från dess sida intet motstånd att förvänta.
Adeln hade blifvit kronans medintressent i kyrkans bo, och
det motstånd, som försöktes, kom med tiden icke minst från
reformatorerna själfva, hvilka säkerligen drömt om en något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
