Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga starkt tillbakalutande pannan; anletsdragen väl icke
regelbundet sköna, men ädla och förnäma, ögonen skarpa,
näsan liten och rak, munnen välbildad och läpparna röda.
Det långa skägget, hvarförutan vi knappt kunna tänka oss
honom, bar han sedan 1550-talet.
Mot denna harmoniskt danade kropp svarade en
ovanligt helgjuten andlig begåfning. Den framträdde kanske
finare slipad hos Gustaf II Adolf, men knappast rikare, om
vi undantaga faltherreegenskaperna, hvilka Gustaf Vasa
åtminstone icke fick tillfälle att lägga i dagen. Hvad som
först faller i ögat är intelligensens omfattning. Ehuru själf
föga studerad, förstod han att skarpsinnigt och träffande
bedöma målningar och handtverk, landskap och
byggnin-gar, och omfattade som regent alla styrelsens detaljer. I
hans skrifvelser har man utan tvifvel vanligen rätt att se
hans egen personlighet afspeglad, och det är med samma
träffsäkerhet och sakkännedom han rör sig på de mest
skilda områden. Ett underbart minne för personer, ställen
och förhållanden ökade hans öfverlägsenhet och skärpte
detta sinne för enskildheterna, som i så hög grad utmärkte
honom, utan att han förlorade blicken öfver det hela. En
person som han sett, kom han ständigt ihåg; han hade gärna
till reds någon betecknande känning både på präster och
fogdar, när de kommo på tal, och mindes Napoleon I
kanonerna på sina fästningar, glömde Gustaf Vasa icke
tennstopen och andra inventarier i Sveriges prästgårdar eller
gillestugor. Härmed förenades en ovanlig arbetsförmåga —
hur han uttröttade sina ministrar eller sekreterare är redan
antydt; hans skrifvelser till fogdar eller tjänstemän vittna
om en verksamhetsdrift, som ej kände gränser och som han
kräfde äfven hos andra; därjämte en sällan svikande blick
för det praktiskt möjliga. Han visste hvad han ville och
förstod att sätta sin vilja i verket. Han var också “svåra
lyckosam“, säger hans systerson, icke endast i spel och
tärning, när han kunde förmås därtill, utan äfven i
krigs-saker, i åkerbruk, boskapsskötsel och fiske, till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
