Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något nytt, som undgått “rappandet“. Hur skulle han t. ex.
kunna äga några sympatier för den märkliga
Vadstena-kulturen, som en gång spefullt dömde om östgötarne, att
de voro fulla “af jungfru Marias mjölk och sankt Britas
uppenbarelser“. Stora brytningar bruka framkalla sådana
andar som Gustaf Vasas.
Ett annat drag, som väcker vår förvåning, är den
obesvärade likgiltighet, hvarmed han sätter sig öfver den
skrifna lagens bokstaf. Den var visserligen ett par hundra
år gammal och aldrig omsatt i någon systematiserande
framställning. Om konungen själf närmare har känt till den,
må lämnas därhän. I h var je fall, så snart det gällde hans
egen maktutöfning, var det, som om den icke hade funnits
till. Saken var väl den, att han på det borgerliga området
såg idel förvirring, hvilken lagarne, så goda de än kunde
vara, ej mäktade bota; den enda fasta organisation, som
fanns, den kyrkliga, var honom blott i vägen. Liksom han
nedbröt den senare, sökte han i det förra afseendet bringa
reda i oordningens ställe och grep öfver allt in med sin
kungliga vilja, skapande nytt. Hvem skulle hindrat honom?
Pockade någon på gammal rätt, kunde han få svar som
Lödöse borgare: “Jag bryr mig ej om edra privilegier mer
än ett ruttet blåbär.“ Själfrådigare har ingen konung
härskat i Sverige, men själfrådigheten modererades af ett
utomordentligt sundt förstånd, af en säker blick för det
praktiskt nyttiga, af en uppriktig fosterlandskärlek. Själf ovan
vid laglydnad grep allmogen till upproret, när den tyckte
nyheterna gingo för långt; det var den tidens
konstitutio-nalism. Några af nyheterna togos också tillbaka, men
andra blefvo beståndande. Dess utom förlorade Gustaf Vasa
aldrig känningen af den folkliga grunden för hans välde.
Åt riksdagen bevarade han en plats i Sveriges statsskick,
som den aldrig riktigt förlorade, och inom riksdagen
bevarade han en plats åt Sveriges allmoge, som den aldrig
miste. Men onekligen lämnade han i sitt rent personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
