- Project Runeberg -  Valda noveller /
64

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•g IL

_PAUL HEYSE__

den unga damen, som luftigt svävade förbi, igenkänna
det gråklädda, tarvliga fruntimret från gårdagen. Hon
märkte det naturligtvis, och den ofrivilliga
komplimangen beredde henne en hemlig tillfredsställelse. Så
gick hon mitt över torget åt slottsberget till.

En halv timme senare kom en ung man fram från
en sidogränd, stannade mitt framför hotellet "Tre
hjälmar" och syntes, i skydd av en av valvgångarna
i det gamla huset på andra sidan, uppmärksamt speja
upp mot hotellets översta fönster. De två yttersta
vindsfönstren, mot vilka hans blickar särskilt riktades, voro
dolda under gröna rullgardiner. Han stannade därför
ej länge på sin resultatlösa spionpost, utan beslöt att
fördriva tiden till middagen i den lilla skogen kring
slottsberget. Också han hade undergått en förändring
till det yttre sedan föregående dag. I stället för de
alltför snäva, korta och nästan löjliga kläder, han ärvt,
bar han nu en bekväm, enfärgad sommardräkt, som
han köpt färdig, och om halsen hade han en ledigt
knuten, svart sidenhalsduk med långt nedhängande
snibbar. Han såg mycket bättre ut än föregående dag;
de unga flickorna sågo efter honom, men han blickade
varken åt höger eller vänster, utan rakt fram, och hans
fylliga läppar voro hårt sammanpressade.

Så hade han, försjunken i tankar, vandrat ett stycke
uppför den sakta sluttande höjden, då han plötsligt
såg upp med ett högt utrop av glädje och överraskning,
Den, som han just tänkte på, kom emot honom utför
den smala gångstigen mellan de skuggiga träden, och
hälsade på honom mera glatt och ogenerat, än han
hoppats. Hon tycktes med nöje se, att han med stora
ögon mönstrade henne från topp till tå och nästan
be-■ 64 .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free