Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eyggn tu
PAUL HEYSE
jag vet annars ej, hur jag skall kunna hålla ut till i
kväll."
"Värden har säkert något tyst, svalt rum, dit ni kan
dra er tillbaka. Vi kunna genast höra efter."
Han tömde sitt glas och lämnade bersån. Hans
hållning var nu friare och mer obesvärad, än då han mötte
henne på förmiddagen; han tog hennes arm, som om
detta föll av sig själv, och förde ut henne genom de
nyfikna grupperna vid småborden. Värden ledsagade
dem upp i övre våningen och öppnade ett rum, som
icke vette åt trädgårdssidan. Man såg stadens torn och
husgavlar samt även ett litet hörn av slottet genom
kastanj eträden.
"Här kan herrskapet vara ostörda," sade mannen
och skyndade tillbaka ned till sina gäster.
De stodo bredvid varandra vid fönstret, ännu arm
i arm, såsom de kommit upp.
"Här är kyligt," sade hon efter en stund och ryste
lätt till. Hennes hand gled sakta ur hans arm; hon
strök sig över pannan, liksom hon ville sopa bort en
dimma från ögonen.
"Så besynnerligt livet är I" sade hon liksom för sig
själv. "Där uppifrån ser min ungdom ned på mig, och
jag står här, och det förekommer mig, som hela tiden
emellan vore utstruken ur mitt liv, och som jag
blickade ännu in i världen med samma ögon. Vilka
barnsliga tankar!’*; .
"Klara," sade han nu, knappt hörbart, "ni är ännu
skyldig mig svar på den fråga, jag gjorde er i natt.
Eller skall jag taga det, ni nu sade, som svar?"
Han hade fattat hennes hand; den var åter fuktig
och kall som natten förut, men han såg, att hennes
= 68 =====
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
