Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE___
"Endast en reskamrat?" stammade han, "ej mer?"
Det kom intet svar. Han drog henne närmare
intill sig; hon strävade mot ett ögonblick, men sjönk
sedan viljelös i hans armar.
H-
Tio dagar ha gått. Genom Hamburgs gator gick ett
par, som kom mer än en mötande att vända sig om,
ehuru det till sitt yttre icke kunde väcka synnerlig
förvåning, helst i en hamnstad, som vimlar av exotiska
företeelser. Allraminst den ståtlige unge mannen i
halmhatt och grå sommardräkt, vars fylliga, livligt
färgade ansikte till hälften doldes under ett kraftigt
uppskjutande, svart stubbskägg, varur de mörkröda
läpparna och vita tänderna övermodigt logo fram.
Ovanligare var hans följeslagerskas uppträdande. Hennes
ljusa muslinklänning syntes förlegad både till tyget
och snittet, liksom även halmhatten med sitt svarta
band var ett halvt dussin år efter i modet. Men mera
förvånande än denna småstadsaktiga torftighet i
klädseln var den motsats i sinnesstämning och hållning,
som framträdde hos de båda, där de gingo vid
varandras sida. Den unge mannen hade skjutit hatten
litet djupt tillbaka i nacken, så att den höga, vita
pannan blev fri ända till hårfästet. Han gick fram med
stora, långsamma steg, kastande glada, eldiga blickar
omkring sig, alldeles som en student på utflykt under
ferierna, vilken ser sig om i världen efter det stycke
av densamma, han helst skulle vilja stoppa i fickan. Så
ofta han fick syn på något vackert eller nytt, skrattade
han, ett kort, högt belåtet skratt, sådant man brukar få
• 70 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
