- Project Runeberg -  Valda noveller /
78

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

lig friskhet, en smal, av svart krusigt hår infattad panna,
under vilken blixtrade fram två stålgrå ögon,
beskuggade av fina, svarta ögonbryn och långa ögonhår; en
kort, alldeles rak liten näsa, vars vingar stundom
darrade, en fyllig, just ej så liten mun, som alltid stod
halvöppen, även när de små, vita tänderna hårt
trycktes mot varandra. Hyn hade en jämn blekgul färgton,
alldeles utan rodnad, men med en svag pärlemoglans;
händer och fötter voro små som hos ett åttaårigt barn.
Hon bar två stora pärlor i de ovanligt små öronen
och på fingrarna många blixtrande ringar, men var i
övrigt vårdslöst klädd; den spensliga, bleka halsen
var, trots hettan i salen, höljd i en tunn, indisk schal,
och däröver hängde en smal guldkedja med ett
opal-hjärta. Under det sångerskan med skarp, gäll röst
drillade fram en engelsk sång, vars refräng varje gång
framkallade högljudda skratt och bifallsyttringar från
åhörarna, ändrade den ensamma kvinnan ej en min
och lyfte ej heller blicken för att mönstra sina nya
grannar. Klara däremot kunde ej taga sin blick ifrån
henne. Det ovanliga, fantastiska i hela företeelsen
fängslade henne med det gåtfullas lockelse, men
ansiktsuttrycket ingav henne en hemlig motvilja, utan
att hon kunde förklara orsaken. Även den unge
mannen måste oavvänt betrakta den sällsamma, sköna
varelsen, men med en naiv beundran, som då man i ett
menageri ser på en tropisk fågel med underbart
skimrande fjädrar. Icke heller han lyssnade till sången, av
vilken han för övrigt ej begrep ett ord.

Då sångerskan för sista gången slungat ut sin gälla
refräng och salen dånade av uppsluppna skrattsalvor
och handklappningar, steg han upp.

— 78 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free