Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ FÅNGAR
ni blott bryr er om er älskades skänker, men ej om
honom själv."
Den sköna såg henne i ansiktet med en min av den
mest oskuldsfulla förvåning.
"Min älskade?" sade hon häftigt. "Jag har bara
en gång haft en, som jag älskat; det var en mycket
vacker ung fransman, understyrman på en kejserlig
fregatt. Han bortförde mig från Ceylon, där mina
föräldrar bodde, jag var då knappt mer än ett barn;
sedan foro vi omkring tillsammans i två år, tills han
slutligen lämnade mig kvar här i Hamburg, "lossade"
mig, som det heter på skeppsspråket, ty han var
redan förut gift och måste nu hem. Sedan dess har jag
ej mer kunnat älska någon man. Men så länge jag
är ung och vacker, vill jag inte vara så dum att sörja
bort mitt liv. Om någon ser bra och trevlig ut och ger
mig vackra saker, så besinnar jag mig inte länge och
frågar inte heller efter, om hela härligheten varar en
vecka eller ett halvt år. Med min älskade, styrmannen,
räckte det två år, vad hjälpte det mig? Till slut ’lossas’
ändå den skönaste kärlek, alldeles som en säck
javakaffe eller ett fat socker. Så tänker jag om saken, ser
ni, och om ni inte förstår det, kan jag blott skänka er
mitt medlidande. Ni skall nog också en gång lära er
förstå det som vi andra, om än er vän visar lika ärbar
uppsyn som den engelske prästen, vi en gång hade
ombord till Buenos Ayres."
Hennes häftiga tal tycktes ha gjort henne törstig;
hon tog ett av de båda glasen och tömde det i ett drag
till hälften.
"Punschen är bra, blott litet svag," sade hon därpå
i så lugn ton, att man knappt kunde tro, att hon nyss
= 81 ,
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
