Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•<t 1 -tta^ggßät, , . . sà=?»
___TVÄ FÅNGAR_
kommo hans hjärta att svälla, då han i halvdunklet
såg det trötta, lidande ansiktet vila på den lilla
kudden. Han lovade sig i stillhet att gottgöra henne för
allt det onda, livet hittills berett henne, och vid tanken
på den skärande kränkning, han själv nyss tillfogat
henne, steg blodet till hans kinder. Han böjde sig
ned över hennes hand, som vilade på bröstet, och
tryckte sakta sina läppar mot den.
"Jag tackar dig, Josef, — för allt!" viskade den
sovande. Han visste ej, om kyssen väckt henne för
ett ögonblick, eller om hon talat i sömnen. Därpå
insomnade han själv och drömde — om en vacker, ung,
lättsinnig varelse med smidiga lemmar och svart hår,
doftande av ambra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
