- Project Runeberg -  Valda noveller /
105

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4** • ■...... 1" — ’ ’

_I GREVESLOTTET_

talat till ett helt folk, vilket han velat rycka med sig.
Om sin familj talade han aldrig. Blott en gång
nämnde han sin far. Jag besökte honom en afton för att få
honom med på en av dessa utfärder på sjön, som han
var så förtjust i. Vi brukade då hyra oss en liten båt
och ro till ett värdshus en timmes väg nedanför
staden för att efter en enkel måltid vandra tillbaka under
det stjärnströdda himlavalvet. Då jag kom, hade han
just lagt pennan ifrån sig och stod obeslutsam i
begrepp att kläda sig till en bjudning. "Tycker ni inte,
att det är synd om mig?" ropade han emot mig —
så långt som till "du" ha vi aldrig kommit. "Se,
vilken praktfull aftonrodnad, och föreställ er, att jag
måste vända den ryggen för att njuta av stjärnprydda
frackars härlighet." Han nämnde härvid namnet på en
av de äldsta adliga familjerna i staden, hos vilken ett
aftonsamkväm var anordnat till en genomresande
diplomats ära. "Och ni måste?" frågade jag med
uppriktigt deltagande.

"Ja, jag måste," suckade han. "Min far, som
nödvändigt vill göra en diplomat av mig, skulle bli mycket
missnöjd, om jag komme hem och icke kunde säga
honom, huruvida de supéer, som givas av baron N.,
hos vilken han på det varmaste rekommenderat mig,
fortfarande göra skäl för sitt europeiska rykte. Detta
har jag tyvärr allt för litet bekymrat mig om och måste
nu i elvte timmen fylla luckorna i min kurs."

Han såg mig småle och tillade hastigt: "Ni må veta,
att min far bedömer den galonerade tomhet, som
breder ut sig i de flesta av dessa kretsar, på ett om
möjligt ännu mindre smickrande sätt än jag, ehuru vad
han där saknar är något annat, än vad jag anser
önsk-= 105 =========

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free