- Project Runeberg -  Valda noveller /
110

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■<t jtjrgeaggf» —-»•

_PAUL HEYSE____

mänskligt liv. Hackspettarna pickade entonigt i
skogen. Ett sorglöst rådjur sprang förbi, betraktande
mig med mera förvånade än förskräckta blickar, och i
alla grenar vimlade det av dristiga ekorrar, som
slungade skalen av bokollon på fridstöraren.

Jag hade så när avstått från min föresats, om icke
vid noggrannare undersökning en tunn rök, som
uppsteg över det försvunna slottet, hade visat mig, att
det icke uteslutande kunde vara bebott av spöken.
Att greven icke visat sig här på länge, kunde jag
förstå av det förvildade tillstånd, skogen befann sig i.
Men någon slottsfogde eller skogvaktare syntes bo
därnere, och sålunda hoppades jag kunna förskaffa mig
någon underrättelse om min ungdomsväns liv och
leverne, samt få sova en natt på det ställe, vid vilket
han varit fästad med hela sitt hjärta. Jag valde
således på måfå en stig, som ledde ned åt dalen, och var
snart omsluten av den underbaraste skogsnatt, som
någonsin susat över mitt huvud.

Men i skogsnatten komma drömmar, och de hade
snart insnärjt mig så fast, att jag helt och hållet
glömde, var jag var, och vart jag ville, och gick blint
framåt, dit mina fötter förde mig. De fortsatte helt
obekymrat så länge tills de nödgades stanna vid en bred
bäck, som mörk gled fram mellan bokarna. Dess
utom var intet spår till väg vidare att upptäcka.
Träden stodo tätt intill varandra, och deras grenar
sammanflätade sig med de sega buskarna till en
ogenomtränglig mur. Jag vände genast om och gick åter
uppför sluttningen, tills en sidoväg lockade mig till
höger. På den gick jag lugnt framåt, uppsökte sedan
en ny stig nedåt dalen, gick ånyo vilse och strövade så
= 110 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free