- Project Runeberg -  Valda noveller /
117

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i. >t~> ^^äjg i ■

I GREVESLOTTET

greve Ernst önskade bese slottet, ändrade de snygga
stallbröderna plötsligen ton och hållning. Fogden
överhopade mig under upprepade kattlika bugningar med
hela sitt förråd av underdåniga talesätt, och
jägmästaren lyckades förträffligt i att från barsk råhet övergå
till vördnadsfull rättframhet. Jag märkte tydligt, att
man höll mig för en långt viktigare person, än jag var,
nämligen för ingenting mindre än den grevliga
familjens ombud, som skulle underkasta sakernas tillstånd
på slottet en oväntad inspektion. Tjänstfärdigt tog
jägmästaren armstaken ifrån mig, tvang mig att än
en gång taga plats, skickade drängen till källaren efter
några flaskor av det äldsta vinet och uppmuntrade sin
ännu yrvakne ämbetsbroder genom hemliga
tramp-ningar och halvhöga svordomar att fatta situationens
allvar. Jag kände föga lust att bliva invigd i
slotts-och skogsförvaltningens detaljer, och de båda
skälmarnas underdåniga, skrymtaktiga tal var mig vidrigt. Då
jag därför såg den gamla damen åter inträda,
avbröt jag dem tvärt och bad, under förebärande av
trötthet efter den besvärliga fotvandringen, att bliva
förd till mitt sovrum.

Den gamla kastade en menande blick på de två,
som med möda kunde avhållas från att följa mig upp.
"Märkte ni," sade hon, då hon lyste mig upp för den
smala stentrappa-n, "vilka hotande miner monsieur Pierre
gjorde åt mig, och huru jägmästaren till och med lyfte
kniven? De äro rädda för, att jag skall klaga på dem
inför er. Gode Gud, liksom om inte var och en vid
första blick kunde se, hur här allt går vind för våg.
Jag har också en gång skrivit till Sverige, men vägen
är lång, och på avstånd kan det onda icke avhjälpas.
===== 117 .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free