Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•<t mngAgrwf. =— »■
_I GREVESLOTTET_
kom nästa år, bar han icke vidare den gröna stenen på
fingret, och Pierre visste att berätta underliga historier,
med vilka jag icke vill underhålla er. Då greven första
gången såg flickan — hon kallades mamsell
Gabriella — gå genom salen, gav jag noga akt på hans
ansiktsuttryck. Det var icke stort annorlunda, än då
ju–darna förde hit hästar åt honom, som han lät leda fram
för sig på gården. Inte heller var hans sätt emot henne
annorlunda än mot oss alla, utom att han ännu mera
sällan ställde sina ord till henne. Hon hade under tiden
genom det lugna, sorgfria livet i skogen och den flitiga
rörelsen helt och hållet återfått sitt blomstrande
utseende, hade dessutom bortlagt sorgdräkten, och man
hörde henne till och med stundom sjunga, i synnerhet
i den lilla köksträdgård, som hon alldeles på egen
hand planterat nere vid slottsgraven, på det vi icke
skulle behöva hämta våra grönsaker så långt ifrån.
I detta som i allt annat var hon förståndig och lugn
samt med en självständig vilja; jag kan säga, att jag
höll hjärtligt av henne, och tänkte, att utan henne skulle
jag inte mer kunna reda mig, ehuru jag förut gjort det
så länge. Mången god stund sutto vi tillsammans,
spinnande och pratande. Jag berättade om min junker
Ernst och lät henne läsa hans brev, och då greve
Henrik var på slottet, stodo vi ofta till långt in på natten
vid fönstret och lyssnade till, huru vackert han spelade
klaver, och näktergalarna sjöngo därtill. Då talade hon
ibland om sina barndomsår och om huru lugnt och
angenämt hon haft hos sina föräldrar, samt mycket om sin
bror, men utan en skymt av bitterhet, så att jag såg,
att hon, ju längre det led, blev allt nöjdare med sin
ställning. Härav kom det sig, att jag nu för första
= 135 ==========
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
