- Project Runeberg -  Valda noveller /
142

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

med honom i hela nejden och bjöd mer än en gång ihop
åt honom ett spelsällskap, som stannade kvar
tillsammans däruppe ända till morgonen och smakade
grundligt på alla fina sorter i källaren. Han kom under hela
denna tid icke en enda gång ned i salen. Så fortgick
det i fjorton dar, och jag var glad, då det hette: I
morgon reser lorden sin väg. Sista middagen voro
herrarna borta på baronens gods, tre timmars väg härifrån,
och klockan gick redan på nio, då vi hörde hästarna
trava in på slottsgården. Vi sutto alla just då vid vår
kvällsvard, och jag steg upp för att taga lyktan och
lysa herrarna uppför trappan. Men innan jag vet
ordet av, stiga de in genom dörren, främst den engelska
herrn med sådana ögon, som han alltid hade, då han
steg upp från bordet, och vår greve därefter med
rynkad panna, ridpiskan under armen och stampande
i golvet, så att sporrarna klingade, varav jag märkte,
att han var vid dåligt lynne. Vi, så många som voro
i salen, bugade oss pliktskyldigast, men lorden
nickade med hatten på huvudet helt nådigt och sade: ’För
djävulen, Harry, jag vill inte gå upp för några fler
trappor i dag, jag är som rådbråkad. Låt ställa
groggen åt oss här vid kaminen, jag har lust att nedlåta
mig en smula till dina trogna undersåtar.’ — Därmed
började han mönstra den ena efter den andra och hör
alldeles icke på, vad greven viskar åt honom på
franska. — Plötsligt får han syn på mamsell Gabriella och
smackar helt högt med tungan.

’Harry,’ ropar han, ’gamle räv, har du också sådana
duvor i ditt hönshus? Foi de gentilhomme’ — och
därvid skrattade han så fräckt, att blodet steg mig åt
ansiktet— "låt servera den lilla duvan åt oss till
kvälls-= 142 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free