- Project Runeberg -  Valda noveller /
186

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

just ej stod i synnerlig nåd där. En ridande lakej hade
kommit med den skriftliga bjudningen. Herrskapet
satt just vid bordet, och jag ser ännu, huru greven sköt
tallriken ifrån sig och reste sig upp. ’En sådan
förolämpning I* sade han, då hans fru bekymrad ville hålla
honom tillbaka. ’De hava icke bjudit dig med, men du
skall det oaktat göra dem den äran.* Och därmed lät
han, trots alla grevinnans böner och invändningar,
lakejen komma in och bad honom svara, att såväl han
själv som hans fru skulle hörsamma inbjudningen. Efter
detta var han vid särdeles gott lynne, lät grevinnan
bedja och bönfalla, så mycket hon ville, och sade
bland annat, i det han kysste henne på pannan: ’Frukta
ingenting, barn. Det är blott denna enda gång, jag
låter nåd gå för rätt, för att riktigt visa dem, hur litet
de äro jämnbördiga med dig. Du får icke fördärva
denna glädje för mig.’

Och så kom det verkligen därhän, att jag fick
hjälpa min Gabriella — nådig grevinnan, skulle jag säga
— att kläda sig till hovbalen. Hon bar en klädning av
vitt moaré och en krans av röda rosor med guldblad i
håret och såg ut som en drottning. ’Comme une reine,’
sade monsieur Pierre, som red före släden med en
fackla. Huru behagfull var hon icke, då hon ur sin
päls och slöja ännu en gång nickade avsked åt mig,
under det greven, som själv körde, redan klatschade
med piskan. Jag var själv alldeles förälskad i henne
och satt vaken vid kaminen hela långa natten igenom,
endast för att få mottaga henne, då hon kom åter från
balen. Jag vill icke trötta er, käre herre, med alla de
tankar, som då foro genom mitt huvud. Jag
insomnade också till slut själv, och först frampå morgonen
= 186 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free