Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■4 -ff.
___I GREVESLQTTET_
stod till med fadern, och jag var blott ängslig för,
att han skulle komma för sent. Låt mig slippa att
tala om de dagar och nätter, vi då genomlevde, och
den hjärterörande åsynen av grevinnan, som aldrig lät
höra en enda klagan, utan uppehöll oss alla. På tolvte
dagen kom den unge greven. Vi hade icke väntat
honom så snart och blevo nästan förskräckta, då han
inträdde i sjukrummet. Men greven vaknade ur sin dvala,
då han hörde, att det gick i dörren, reste sig upp och
ropade med en röst, som jag evigt skall höra: ’Ernst!
Min son!’ — Sedan började han gråta, som om hans
ande velat helt och hållet upplösa sig i tårar, och
därefter blev han alldeles förunderligt lugn, stilla och
förståndig, fasthöll oavbrutet sonens hand och började
tala sammanhängande, så att vi ett ögonblick trodde,
att det värsta var förbi, och att en vändning till
bättring inträtt. Men det varade ej tio minuter, förrän
hans ögon började bliva liksom beslöjade. Han såg
ännu en gång på grevinnan och sade: ’Ernst skall sörja
för dig!’ — Sedan ville han också säga något till sonen,
men sjönk i detsamma tillbaka och var död.
Ni får förlåta, att jag berättar allt så omständigt;
jag skall också blott säga i korthet, hur det slutligen gick.
och slutet kom ju tyvärr också så hastigt. Dagen efter
begravningen reste den unge greven åter, sedan han
ännu en gång, emedan intet testamente fanns, genom
gåvobrev insatt grevinnan, som icke ville vistas på
något annat ställe än här, till ägarinna av slottet och
skogen. Greve Henrik visste nog, att han endast
behövde säga: ’Ernst skall sörja för dig!’ för att sedan
lugnt kunna sluta sina ögon. ’Så snart ni behöver mig,
min mor,’ sade min dyre Ernst, ’har ni att i allt förfoga
===== 191 ===============
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
