Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m I^r^–-
PAUL HEYSE
trappa ända upp till översta galleriet, där man
känner svindel."
Valentin såg på Eugenia. "Vi stiga väl upp?" Hon
nickade. Genom en liten stenport, som vaktades av
två i hörnen uthuggna drakar, inträdde de i tornet och
lämnade den gamla kvar. Här voro de fullkomligt
utestängda från höstsolens sken och milda värme, och
den svala skymning, som omgav dem, gjorde dem
tystlåtna. Under det de gingo uppför vindeltrappan,
kunde han, liksom förtrollad, ej taga ögonen från de
små fötterna, som skyndade före. Det föreföll honom,
som måste han följa med överallt, dit dessa små
fötter gingo, till och med om det skulle falla dem in att
klättra rakt uppför det branta taket, som här och där
skymtade fram genom luckorna. Ofrivilligt suckade han.
Hon stod stilla på en trappavsats och såg sig glatt om
efter honom.
"Ni mister andan, min vän," sade hon.
"Tvärtom, det känns, som jag hade för mycket
därav," svarade han.
"Var sparsam med den; vi behöva den nog, tycks
det. Ser ni, hur högt vi redan stå över världen, och
ännu ha vi kyrkans kransgesims över våra huvud."
"Jag tror på fullt allvar, Eugenia, att ni för mig
raka vägen in i himmelen."
"Sakta," svarade hon skämtsamt, "först måste ni
göra er förtjänt av den."
"Men om jag vore betänkt på att taga den med
storm?"
"Vi få se, om ni är så fri från svindel, som man
måste vara för ett sådant titanföretag. Gå nu hellre
===== 224 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
