- Project Runeberg -  Valda noveller /
242

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_PAUL HEYSE_

trädde oanmäld in till hennes tant, nu som mogen
man och i civila kläder, hade hon ensam
ögonblickligen känt igen honom och genast åter erfarit den
gamla barnsliga förtrytelsen över, att hon skenbarligen
gjorde så föga intryck på honom. Varför var han så
tankspridd, så främmande, så fåordig? Förmodligen
hade han väl sina många affärer att tänka på,
eftersom han stod i begrepp att köpa lantegendomar för
att säkert placera sin nyss efter föräldrarna ärvda stora
förmögenhet. Åter kom två års skilsmässa, varunder
han skrev blott sällan, alltid till tanten, och endast
ihågkom niècen med en flyktig hälsning. Men då han
kom för tredje gången, skulle den långa prövotiden
få ett glatt slut. Då hade han en dag frågat henne, om
hon ännu var lika sinnad mot honom som för tolv år
sedan, och när hon förlägen frågade, vad han kunde
veta om en åttaårings känslor, hade han berättat henne
en gammal historia, som hon själv nästan glömt, huru
hon en gång, då det varit främmande hos hennes
föräldrar, hade smugit sig ur barnkammaren till
salsdörren för att lyssna på den unge fänriken, som sjöng en
romans vid pianot, och huru hon, då hon där
ertappades av guvernanten, med glödande kinder bett att
blott få höra sången till slut. Han tillstod för henne,
då hon skrattande och rodnande sökte slingra sig
undan och förebrådde honom hans brådmogna fåfänga,
att denna seger över hennes unga hjärta den tiden
förefallit honom vara av tämligen ringa betydelse. Dock
hade han ofta under senare år tänkt tillbaka på den
lilla lyssnerskan, och det hade förefallit honom
underligt att vid sitt första besök efter så lång tid finna
samma sång på hennes piano. Att erövra henne med sin
, 242 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free