- Project Runeberg -  Valda noveller /
246

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 1 ■ .............. a ■

_PAUL HEYSE__

blott med en viss ridderlig självkänsla vilja bringa den
hulda uppenbarelsen sin hyllning. Men i nästa ögonblick
förvredos dess skarpa drag till ett uttryck av det mest
människofientliga hat. Den unge mannen, vars fästmö
hon ägnade en så närgången beundran, hade knappt
märkt henne, förrän han fattade en liten käpp, som
trädgårdsmästaren låtit kvarstå vid gallret och lyfte
den med ett hotande utrop mot det fräcka, baksluga
djuret. Apan tycktes ej benägen att för så gott pris
släppa sitt byte. Hon uthärdade några sekunder med
utmanande trots sin herres vredgade blick, och hennes
stora käkar rörde sig med ett snattrande ljud, som om
hon vässte tänderna för att sätta sig till motvärn. Men
då käppen vinande nedföll med några skarpa slag på
djurets rygg och tjuvaktiga arm, utstötte det ett
genomträngande skri, slet i smärta och raseri i fliken, som
hon fattat tag i, så att den vita tofsen lossnade, och
flydde i vilda språng över fågelhusets tak tillbaka in i
sitt oåtkomliga torn. Här hukade hon sig ned på
tröskeln till sin boning, som om ingenting förefallit,
betraktade sitt byte med betänksamma blickar från
alla sidor och kastade blott gång efter annan en lömsk
blick på sin herre, som kastat bort käppen och åter
vänt sig till damerna.

"Du har blivit helt blek, Cecilia," sade han och
fattade sin fästmös hand. "Jag ser, att jag måste säga upp
denna lömska hyresgäst, om hon ej skall fördärva för
dig all glädje av dina fåglar. Också var tornet
ursprungligen ej bestämt för sådana som hon. Jag hade
låtit intala mig, att det skulle taga sig bra ut, om en
örn bodde där uppe; men sedan kunde jag ej förmå
mig att se det kungliga djuret i ensam sorg ruva där
===== 246 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free