Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
hämta henne till en promenad. Då skyndade hon med
en rörande hast efter sina saker, omfamnade madam
och följde mig sedan, ännu alltjämt med rodnaden på
de infallna kinderna, utför den branta trappan ned
på gatan.
Jag sökte nu, medan hon lätt som en fjäder hängde
vid min arm, med de vänligaste ord leta ur henne, om
hon hade något att klaga över i madam Larivières hus.
Nej! Om hon kände längtan efter sitt hemland?
Om jag skulle skicka henne tillbaka till Alexandria?
Hon brast ut i gråt vid denna fråga och skakade
häftigt på huvudet. — Du kan tänka, hur jag skulle
känna mig till mods vid allt detta, ty då jag till slut bad
henne att försöka stanna kvar i den familj, som
behandlade henne så vänligt, och där hon nog till slut
skulle känna sig hemmastadd, stannade hon plötsligt,
hennes ansikte skiftade färg, hon andades tungt och
utbrast: "Döda mig hellre genast! Jag kan inte
längre leva så!"
Nu voro goda råd dyra. För att till en början lugna
henne förde jag henne nu till ett maison garnie, som
hölls av ett ordentligt tyskt äkta par. "Du skall
stanna här i natt, Virginie," sade jag, då vi voro
ensamma i det lilla nätta rummet. "I morgon kommer jag
hit, och vi få då se, vad vidare kan göras. Ty om det
är dig så motbjudande, vill jag inte tvinga dig att
vända tillbaka till madam L. God natt, mitt stackars
barn."
Jag räckte henne handen, och då hon nu stod
framför mig med ett uttryck av den mest hjälplösa smärta,
föll det mig i sinnet, att en hastig, om och bitter
förklaring kanhända vore bästa kuren. "Barn," sade jag,
= 268 — =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
