- Project Runeberg -  Valda noveller /
278

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-g "Y ––t-

PAUL HEYSE_

med bokskåp och vackra kopparstick prydda rummet,
där Cecilias förtjusande akvarellporträtt stod på
skrivbordet, kände han sig må bättre. Han drack ett par
glas vatten, skrev några brev till sin förvaltare samt
till avlägsna släktingar och satt sedan länge kvar vid
bordet, sakta blåsande ut rökvirvlar från sin cigarr,
medan han försänkte sin själ i den hulda flickans
strålande blå ögon. Han var till mods, som kände han
tydligt, huru blodets våldsamjna vågor så småningom
lade sig till ro i hans ådror. Blott en tryckning över
pannan kvarstod ännu, och den hoppades han kunna
sova bort. Han hade redan släckt ljuset för att sträcka
ut sig på den stora divanen, vilken betjänten måst
iordningställa åt honom för natten med täcken och
kuddar, då ett buller från trädgårdssidan utanför det
tysta huset kom honom att rycka till. Det lät, som om
någon varsamt klättrat upp på balkongen och
försiktigt öppnat den endast tillskjutna glasdörren in till
kabinettet. Därpå blev det åter så tyst, att Archibald
ett ögonblick trodde, att han misstagit sig. Han
kunde dock ej få någon ro, utan steg hastigt upp, kastade
på sig sidennattrocken, fattade en käpp med en tung
metallknapp såsom vapen och öppnade sakta dörren
till salongen. Mattorna dämpade ljudet av hans steg.
Med återhållen andedräkt smög han genom det
månljusa rummet och lyssnade genom dörrgardinen inåt
kabinettet. Ännu alltjämt hördes ingenting. Redan
ämnade han vända tillbaka till sitt rum och sköt blott
tillfälligtvis förhänget» veck en smula åt sidan för att
se in; då förskräcktes han så häftigt, att han ett
ögonblick blev stående orörlig och kände en kall rysning
över ryggen.

= 278 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free