Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEOPATRA
återvände med beskedet, att baronen sovit hela dagen
och, just som budet kommit, begärt mat. Han tycktes
för övrigt ej mer tänka på det, som hänt honom
under natten.
Så mycket mera förskräckt blev den intet ont
anande vännen, då han följande morgon, medan han ännu
låg till sängs, hörde det häftigt ringa på dörrklockan
och Archibald med dödsblekt ansikte inträdde i hans
rum.
"God morgon, poet," sade han med en underligt
bävande, orolig röst. "Låt mig inte störa, jag går
strax; jag vet för övrigt inte, vad jag vill här, men
folket på gatan glor så impertinent på mig, att jag
blott i förbigående ville fråga, om verkligen ögonen
sitta under näsan på mig och min skalle blivit en
glaskula, varunder man ser tankarna krypa omkring som
maskar. För övrigt har jag inte mer någon varaktig
stad, sedan jag hemma ej ett ögonblick är säker för
besök. Ack, min gode Tankred, det finns flera
husvilla, arma stackare mellan himmel och jord, än vår
polis kan anal"
"För Guds skull, Archibald," ropade den andre och
sprang hastigt ur sängen, "vad har hänt? Du talar ju
som i feber och kan knappt hålla dig på fötterna, och
där på pannan det fingerlånga såret. . . . käre vän,
om du känner dig sjuk, varför springer du ute i
staden, i stället för att skicka efter doktorn och i lugn
och ro...."
"Ja, ro!" avbröt Archibald med ett bittert skratt.
"Det är snart sagt. Tror du, att jag är narraktig nog
att i denna utstyrsel draga gatpojkarna efter mig, om
jag inte hade mina goda skäl att känna mig osäker
= 237 =3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
