Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■fr"1’"11 1,1 i .mi^ffifn.. .........»
__KLEOPATRA_
alldeles icke varit hans avsikt att söka upp mig, som
han naturligtvis ej kunde unna henne. Blott för att
hålla sitt ord hade han vänt sig till Berlin, och här
tycks det snart ha gått honom så illa, att han ej haft
annan utväg än att sälja det enda, han ägde. Han
hoppades också att genom försäljningen av bilden
göra sig fri från sina onyttiga kärlekskval. Dock hade
han åter ångrat sig och uppsökt konsthandlaren för
att om möjligt få köpet att gå tillbaka. Att åter ha
klenoden i sin hand var i början en så oändlig lycka,
att den tycktes hålla på avstånd alla plågsamma
tankar på vem, som förhjälpt honom därtill. Men ju
närmare vi kommo Dijon, desto tystare och oroligare
blev hein. Huru jag kände mig till mods, kan du nog
ana. Hurudan skulle jag finna henne, och vad skulle
ske? Om inte febern redat brunnit i alla mina pulsar
och förmörkat mitt förstånd, så skulle jag ej i
tjugofyra timmars tid uthärdat dessa tröstlösa frågor; de
skulle ha sprängt min hjärna. Det var åter tidig morgon,
då vi efter trettiosex ängslande timmar ankommo till
Dijon. Min följeslagare hade lika litet som jag fått en
blund i ögonen under natten. Han såg ömkansvärt blek
och förstörd ut, och jag märkte, att han knappt kunde
hålla sig uppe, medan febern bevingade mina steg.
Sålunda trädde vi in i onkelns hus. Där blev min
följeslagare förskräckt över åtskilligt, som föreföll honom
underligt, men ej gjort vidare intryck på mig. Inne
i ett rum hörde vi kvinnoröster; ett svartklätt
fruntimmer öppnade för oss, och det första, jag såg, var
en likkista mitt i rummet. Jag hade ännu styrka nog
att stiga in och kasta en lång blick på de bleka dragen,
som logo glatt, och att höra, att hon dött för tre nätter
. 309 __—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
