- Project Runeberg -  Valda noveller /
314

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m , , Mja+fH&àA .
_PAUL HEYSE___

vore inte bruk här, men om det roade honom, kunde
han ju se till, huru han skulle reda sig därmed.
Drängen kunde genast visa honom båtarna och näten
och tälja bloss åt honom. Därmed gav han en vink
åt drängen, som ännu satt och tuggade på sin fisk,
och öppnade själv dörren för den underlige gästen.
Regnet höll ännu alltjämt i, och utanför huset
strömmade och forsade det från takrännorna. Men
främlingen, som tycktes känslolös för allt, som kom
utifrån, gick skyndsamt ned till stranden och lyste med
den lykta, drängen burit, in i de båda båtarna, som
om han velat välja ut den säkraste. Båda stodo under
ett skjul, och varjehanda fiskredskap lågo under
tvärbänkarna. Han skickade drängen under någon
förevändning tillbaka till huset, uppsökte därpå vid
stranden ett par tunga stenar, som han lade in i den större
båten, och stod ett ögonblick stilla, dragande ett djupt
andedrag och stirrande på det svarta vattnet, vilket,
så långt skenet från lyktan föll, urholkades av de stritt
fallande regndropparna. Blåsten tystnade för ett
ögonblick, natten hade fullständigt inbrutit, vågorna
skummade och stänkte kring kölen på de båda små
farkosterna, och från huset hördes nu en entonig visa,
varmed värdinnan sövde barnet i vaggan. Även den
lät tröstlös, talande om moderssorg, icke om
modersglädje, och ökade den stämning av hjälplös ödslighet,
som vilade över denna dunkla vrå av världen.

Den främmande stod just i begrepp att återvända
till huset, då han på den väg söderifrån, han själv
gått, fick höra pisksmällar och knarrandet och
gnisslandet av hjul, som mödosamt arbetade sig uppåt
genom de gropiga och gyttjiga hjulspåren. Strax därpå
— 314 ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free