Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
rit bland de första offren för denna blodiga dag.
Sedan dess har det varit min varmaste önskan att få resa
dit och att, om än ingen enskild gravkulle betecknar det
ställe, där min dyre make vilar ut från sitt korta
jordeliv, åtminstone en gång få andas den luft, i vilken
hans hjärta upphörde att slå. Även den lilla längtade
därefter, ju mer hon tillväxte och kunde förstå, vad
jag berättade henne om hennes fars död. Men det
var mycket, som höll mig tillbaka, särskilt farhågan,
att barnet, som alltid haft en lättrörlig fantasi och ett
vekt hjärta, skulle för mycket angripas av resan. Och
nu har jag verkligen svårt fått plikta för, att jag givit
efter för min längtan. Om ni sett, herr doktor, hur
hon lyssnade till varje ord, som jag översatte för
henne efter den gamle invalidens berättelse där borta
vid det stora monumentet på valplatsen, huru hon
utfrågade mig med brinnande kinder och glänsande ögon!
— Det var långt över hennes år! Hon kände
frossbrytningar, då jag förde henne hem, och strax på
natten klagade hon över huvudvärk och sov icke en
halvtimme. Men om sin far har hon ej sagt ett ord
mer förr än nu, då hon trodde sig se honom sitta vid
sängen. Kanske hade jag gjort bättre i att stanna,
där jag var; men jag var rädd för de italienska
läkarna och ansåg icke heller faran så stor och
överhängande. I egen vagn, tänkte jag, — ty jag tog extra post,
så snart vi lämnat järnvägen — skulle vi kunna göra
det nästan lika bekvämt för mitt stackars barn som i
hennes säng, i synnerhet som vädret var milt och hon
själv ängsligt längtade hem. Då överraskades vi av
ovädret just på värsta stycket av vägen, och vi tackade
Gud, när vi uppnådde detta hus. Men vad skulle
bli-i 340 =====
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
