- Project Runeberg -  Valda noveller /
363

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

___VID DEN DÖDA SJÖN_

Han lade bort pennan och lyssnade inåt
sjukrummet. Barnets klara röst hördes, nu ej mer med den
hemska, häftiga feberklangen, men dock emot vanan vid
denna sena timme, då hon eljest plägade sova. Han
hörde sedan moderns milda röst, och hennes tystande
ord tycktes genast hava önskad verkan. Då Eberhard
kom in, låg den lilla åter i sömn.

"Hon drömde just om er," sade fru Lucilia,
blickande upp till honom med sitt vackra leende. "Hon
berättade mig sin dröm; ni hade skänkt henne ett vitt
lamm med rött halsband, och som åt ur hennes hand.
Då hon haft det en stund, hade hon kommit att tänka
på, att hon glömt att tacka er, och jag skulle kalla på er,
för att hon måtte få gottgöra sin glömska; hon var
mycket olycklig däröver."

"Varför kallade ni inte på mig?"

"Jag sade henne, att onkel ej ville veta av någon
tack. Han hade skänkt också mamma något, som hon
aldrig, så gärna hon ville, kunde tacka honom för.
Om Franciska vore Snäll och somnade igen, så tyckte
doktorn mer om detta än varje tack. Då skulle ni
sett, hur brått den lilla fick att lägga sig ned igen, och
nu ser ni, hon sover redan, och pannan är alldeles
fuktig. Hon lyder mera er än någon annan."

Han betraktade i djupa tankar det lilla stilla
ansiktet.

"Skada, att jag ej är någon furstinna," fortfor den
sköna damen med en lätt rodnad. "Jag skulle då
göra er det förslaget att slå er ned vid mitt hov och
åtfölja mig överallt såsom min livmedikus, ty jag vet
verkligen ej, hur vi någonsin skola kunna hjälpa oss
utan er. Mitt barn kommer nog aldrig att få snuva,
===== 363 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free