Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
var inhyst under vintern, frustade nu två hästar vid
krubban. Utan att akta på värdinnan, som tycktes
brinna av iver att meddela nyheter, gick han in till
den lilla, som satt vid sitt lilla bord och lekte med en
ny docka. "Onkel Max är här!" ropade hon till
honom med glädjestrålande ansikte; "han hade med sig
till mig en docka, som kan röra ögonen, och så har
han ätit middag med mamma, och nu äro de på ön.
Men de komma strax tillbaka, och onkel Max vill ta
oss med sig i sin vagn, men mamma sade, att hon inte
ville göra något utan doktorns tillåtelse."
"Franciska lilla," svarade han och tog hennes
locki-ag huvud mellan båda sina händer, "vill du hålla av
mig litet grand, också om jag inte kan ge dig någon
sådan vacker docka, utan bara en bukett från bergen?"
Barnet såg på honom med stora ögon. "Mamma
har sagt, att jag skall ha dig kärast näst Gud, därför
att du har räddat mitt liv. Jag håller också mer av
dig än av alla människor, bara mamma håller jag mer
av än dig och Gud."
Han böjde sig ned till barnets älskliga ansikte och
kysste de båda ärliga ögonen och den bleka lilla
munnen. "Du har rätt, Franciska," sade han med
halvkvävd röst, "hon förtjänar det. Här är buketten och
hälsa mamma."
Han vände sig bort och gick åt dörren.
"Stannar du inte här?" ropade barnet efter honom.
"Berättar du mig ingenting mer?"
"Sedan, sedan!" var allt, han kunde få fram.
Sköterskan, som just kom in igen, ville kvarhålla honom
och förvånades över hans förstörda skick, men han
trängde sig förbi henne, skyndade in i sin kammare
========= 370 ===========
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
