Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
Nej," fortsatte hon livligare och hennes kinder fingo
en högre färg, "jag vet, att ni icke är nog självisk att
påbörda mig något så outhärdligt, blott därför att det
kanske strider mot er stolthet att tillstå er smärta för
en kvinna." Han hade låtit henne tala ut, utan att
lyfta sin blick från golvet, och ej heller nu, då hon
tystnat, såg han på henne, men måste samla alla sina
krafter för att svara henne.
"Jag tackar er," sade han, så lugnt han förmådde.
"Jag vet, att ni frågar mig av verklig välvilja och ren
godhet; och jag försäkrar er, att, om det, som trycker
mig, kunde tagas från mig av någon människohand,
skulle jag icke vara för stolt att vända mig till er. Jag
har kunnat hjälpa er; varför skulle jag avböja hjälp
från er? Men det finnes saker, som äro omöjliga att
ändra; att beklaga sig över sådana och därmed
besvära sina vänner anser jag förvisso för en dåraktig
svaghet, som under vissa omständigheter kan bli ett
brott. Låt oss skiljas åt, min fru. När ni ser ert barn
blomstra upp på nytt, skola alla de dystra minnen,
som äro förknippade med den döda sjön, blekna bort
för er och med dem bilden av en, som. ..."
Han stannade, ty han kände, att fattningen hotade
att överge honom, och trädde ett ögonblick fram till
fönstret för att hämta sig igen. Då han åter vände sig
till henne, såg han henne luta sig mot dörrposten,
dödsblek och med ett sådant uttryck av smärta, som
han blott första natten sett hos henne.
"Min Gud," sade han, "vad fattas er, fru Lucilie?
Varför upprör det er så, att jag säger, att ni ej kan
hjälpa mig? Om ni då omöjligt kan uthärda känslan
att stå i skuld till mig, såsom ni kallar det, så vet, att
= 376 ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
