Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde Scenen.
ALMA. VALTER.
Alma. Sedan vi mi äro allena, och du inte mera
bör lia’ niigon fruktan för att träda det passande för
aära... kan jag fa veta, hvarföre du förbjöd mig att.
följa min mor!
Valtek (sätter sig bredvid henne). Derför alt jag
har något att säga dig, Alma!
Alma. Och är det så angeläget alt del inte kunde
uppskjutas tills vi kommo hem?
Valter (allvarligt). Nej, Alma . .. det kan inte
mera uppskjutas! Vår ställning till hvarandra måste
blifva klar!
Alma. Den är del redan! Efter det svar jag nyss
fick då du vägrade mig din arm, inser jag allt för väl
alt om du någonsin älskat mig, så är den liden
längesedan förbi.
Valter. Jag var då uppretad ... jag visste inte
hvad jag sade . . . och lika sanni som jag ångrar min
öfreriluing, lika upprigtigt her jag dig förlåta den.
Alma. Hvad bryr du dig om min förlåtelse?
Valter. Kör Guds skull, Alma! inte denna kalla
och isande ton . .. stunden är afgörande för hela vår
framlid!
Alma. Afgörande var det svaret jag nyss fick !
Efter det vet jag helt och hållet hvad jag har att vänta!
Valter (stiger upp, otålig). Glöm då en gång de
der olyckliga orden ... och tro alt jag vill söka försona
allt hvad jag brutit. .. Men om jag också varit tanklös
och oförståndig, har du väl varit den maka som kunnat
återföra mig till känslan af mina pligter?
Alma. Valter! du liar ingeu rättighet att föra ett
sådant språk . .. och hade jag trott alt jag skulle blifva
så olycklig ..,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
