Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så fall nöjt sig med löfte om hemlig religionsutöfning i sina hus, ty
här syntes få vara religiösa. Till våren trodde emellertid Falck,
att flera hundra skulle öfverresa.
Att Falck här talar om hemlig religionsutöfning berodde
på underrättelser och antydningar från Sverige såväl till honom
själf som förmodligen äfven till de blifvande kolonisterna.
Ty det var nu klart, att Gustaf Adolf i fråga om
religionsfriheten ej ämnade träda i faderns fotspår. Häruti låg helt
enkelt grunden till den »för tidens lägenhets skull» behöfliga
förändringen af de gamla privilegierna. För sin egen del hade
Falck kort förut erhållit en uppmaning från rikskanslern att
»med argument eller med penningar» förmå en arminiansk
präst till öfverresa och öfvergång »i de andra artiklarna» till
augsburgiska bekännelsen, så att denne efter ankomsten till
Göteborg kunde draga arminianerna till den svenska religionen.
Den 18 november 1620 berättar Falck, att Langer och van
Eijck återkommit från Sverige till Amsterdam, medförande
de nya privilegierna, ehuru dessa ännu ej utfärdats, och att
han själf, rädd att de båda förtroendemännen skulle förlöpa
sig och vidtaga okloka åtgärder, hufvudstupa från Haag
begif-vit sig till Amsterdam. Här hade han erfarit, att många nu
gjorde stora anspråk på tullfrihet och stadsinkomster samt
klandrade det blottställda läget, burggrefvevärdigheten m.
m., ett klander, som skulle förekommits, om Falck först
erhållit privilegierna och sedan kunnat insinuera dem till
olika personer. Märkvärdigt nog nämner han ingenting om
det intryck, som konungens beslut i fråga om religionsfriheten
gjort i Amsterdam. Men här måste åtminstone arminianerna
ännu in vaggat sig i förhoppningar, ty ryktet gick, att konungen
ville gifva dessa (religions) frihet, hvaröfver de andra
förargades. Dessa arminianer ville nu hafva själfve Episcopius med
sig (till Sverige), men därifrån hade Falck afrådt, ty denne
(som sedermera begaf sig till Köln i stället) vore alltför
namnkunnig och hufvudman för hela detta religionsparti. Han
(Falck) skulle nog laga, att någon annan tjänlig och stillsam präst
följde med. Många köpmän ville nu resa och däribland en rik
och förnäm arminian vid namn de Graeff, hvars broder — fordom
Amsterdams borgmästare men för religionens skull afsatt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
