Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bodde borde hafva ett godt soldatharnesk med »pott»
(stormhatt), en god musköt med gaffel och bandtler, en spets (pik) och
två goda sidvärjor; dock kunde de fattige ibland dem »försörja »
sig med en god sidvärja eller musköt. Vid den årliga
mönstringen den i april skulle alla i staden infinna sig, hvarjämte
den bortreste vid strängt straff skulle låta undskylla sig och
förete sina vapen. Man ser liäraf, att hvarje borgare under
denna tid var hvad vi nu kalla värnpliktig, ett förhållande,
hvarur långt senare borgerskapets s. k. militärkårer utvecklat sig.
Härpå följa föreskrifterna om borgerskapets deltagande i
styrelsen. Menige män borde icke som hittills skett kallas
tillsammans till rådplägning om stadens ärenden, hvarvid det
svarades utan något betänkande och mest af dem som
ingenting förstode. Sådana oordentliga, obeskedliga’ samkväm
voro både spotteliga och nesliga; utan menigheten borde inom
sig utvälja fyrtioåtta män, som de höllo för beskedligast,
hälften handelsmän och hälften handtverkare, de senare hälst
åldermän. Af dessa fyrtioåtta ägde ståthållaren
(landshöf-dingen) och rådet utvälja tjugefyra, hälften handelsmän och
hälften handtverkare, med hvilka tjugefyra (äldste som de längre
fram kallades) magistraten ägde rådpläga om hvad den till
stadens gagn och välfärd kunde komma ut med.
Till den 20 aprilis skulle för byfogden tillkännagifvas, huru
många hästar och annan boskap hvar och en ville hålla
gående på stadens mulbete och utmark. För hvarje häst skulle
erläggas ‘/a daler, för hvarje oxe eller ko 1 mark, för hvarje
ungt nöt 4 öre, för ett får 1 öre och för ett svin 2 öre.
Ingen fick bo i staden, hålla eld och rök eller bruka någon
borgerlig näring, med mindre han först vunnit burskap, gjort
sin borgerliga ed och satt sig husligen ned i staden för att
här tillika med öfriga borgare svara till stadens tunga och
utlagor.
Magistraten skulle årligen förordna vissa gästgifvare och
tavemare, till hvilka den vägfarande kunde lända och få skäl
för sina pänningar. Därtill skulle icke tagas fattiga personer
utan sådana som kunde tillbörligen traktera, hade lägliga
hus och bodde på läglig plats, dit man kunde komma med
häst och vagn. Att inte hvar och en hade rättighet brygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
