Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det nya Göteborgs privilegier med de båda i detta syfte ankomna
fullmäktige, Gilius van Eijck och Peter Langer.
På hösten detta år 1620 beviljade kungl. maj:t desshofråd
och ordinarie ambassadör, ädel och höglärde doktor Jakob
van Dijck till Salnecke samma frihet som adeln i riket på de
gods han i Uppland erhållit, eftersom han här ville bygga sig
en sätesgård.
Af detta öppna bref kan den slutsats dragas, att van Dijck
nu ämnade bosätta sig på sitt gods i Uppland, således draga
sig ifrån statstjänsten, under hvilken han till en viss grad
ådragit sig konungens onåd. Men denna skulle emellertid varda
hvarken fullständig eller långvarig, ty den 18 juli 1621 befalles
han att med det första begifva sig åt Göteborg och med de där
varande borgmästarne (de nylösiska förmodligen) samt
»Aegi-dius» (Gilius) van Eijck och Petter Lang(er) hafva inspektion
och tillseende, att borgerskapet administrerades god justitia,
lag och rätt, intill dess att stadens regemente efter
privilegierna kunde förordnas och dess magistrat tillsättas.
Kn nog anspråkslös plats kan man tycka för en man som
förut varit så högt betrodd. Men detta förordnande visar på
samma gång konungens sträfvan att gifva Göteborg den bästa
styresman och att på bästa sätt ordna förhållandet mellan
svenskarna och utlänningarna på platsen.
* * *
Riksrådet, generalståthållaren på Älfsborg,
generallandsher-ren öfver Västergötland och Dal, Nils Stjernsköld, som hade
öfverinseendet öfver kronans arbete i staden och på
fästningen, var krigare till lif och själ. Han hade vid sjutton års
ålder som härtig Karls lifpage deltagit i kriget i Liffland,
därefter tjänat under Moritz af Oranien i Nederländerna och sedan
i de kejserligas led mot turkarna. Återkommen till Sverige
1605, i rätt tid för att deltaga i kriget mot Ryssland, utmärkte
han sig särskildt vid eröfringen af Dunamiinde, belägringen
af Riga och slaget vid Kerkholm. Att uppräkna alla hans
vidare bedrifter skulle blifva för långt; vare det nog sagdt,
att han på grund af ett i Ryssland erhållet sår nödgades under
tre följande år gå på kryckor men det Oaktadt var särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
