Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen en proviantmästares tjänst i kriget med de danske och
vardt därpå befallningsman i åtskilliga härad äfvensom
tullnär i Brätte stad (det gamla Vänersborg), hvilka befattningar
han till kungl. maj:ts nådiga behag och goda nöje förrättade.
År 1619 ökades hans fögderi med Älfsborgs slott, Nylöse stad
samt ytterligare några härad, och gjorde han öfver allt sin
riktiga räkning.
Så låter det i superintendenten Erik Brunnius’ vid hans
begrafning upplästa personalier, och säkert har Nils Börjesson
gjort sig väl känd, då han af Gustaf Adolf satts till fogde i
den del af Älfsborgs län, hvars uppbörd stod i pant för
Älfsborgs fästnings inlösning. Ty skatterna här i »pantlänet» voro
tyngre än annorstädes. Här behöfde fogden således både
fasthet och trohet, och för dessa egenskaper måste Nils Börjesson
också gjort sig känd; ty vid de stränga räfster konungen
personligen hållit hade ingen anmärkning förekommit mot honom,
tvärtom hade han för sina trogna tjänster erhållit skattefrihet
för sin gård Tissås i Vings socken. Äfven allmogen hade varit
nöjd med honom. Åtminstone hade menigheten i Gäseneds
härad förklarat, då han skulle frånträda sin här innehafvande
fogdetjänst och blifva befallningsman på Älfsborg, att hvarken
han, hans skrifvare eller fogdetjänare gjort dem förfång utan
alltid skaffat dem lag och rätt. Mycket penningar hade han
emellertid under sin fogdetjänst förvärfvat, och att han var
en hård natur behöfver knappast anmärkas.
* * *
Den redan förut omnämnde superintendenten, magister
Sylvester Johannis Phrygius, åt hvilken själavården i landsänden
blifvit anförtrodd, var en nära femtioårig man, förut använd
både som skolrektor och kyrkoherde samt särskildt känd för
sina ypperliga latinska kväden. Och äfven som predikant var
han mycket framstående — en mäster för alla predikanter lär
han själf kallat sig — som ej skrädde orden, när det gällde.
Detta finner man bland annat af Een gudeligh
Echtenskaps-predikan hållen iSköfde adventstiden 16140CI1 citerad i Schiicks
litteraturhistoria, däri han lika kraftigt som rättmätigt utfar
mot vissa smädare som föregifvit, det kvinnspersoner ej vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
