Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i betraktande af den ömtåliga språkfrågan, men här tycks
dock det holländska elementet hafva alldeles förhärskat. Ja,
detta till den grad, att man med undantag af den ene
stadssekreteraren, Hans Påfvelsson under de första åren knappt
finner ett enda svenskt namn bland dessa tjänstemän. Att äfven
holländska språket under denna tid varit det rådande faller af
sig själft. Någon liten sammansmältning torde väl i alla fall
tämligen snart hafva förmedlats genom de utlänningar, som
varit förut på platsen, särskildt genom dem som gift sig med
landets döttrar.
En svårighet yppade sig fram på sommaren genom
förhållandet till räntmästaren i Västergötland, Hans Persson, som
enligt van Dijcks utsago de sista tvenne åren »vändt till sin
fördel» en rätt stor summa af stadens inkomster, dem han
förmenade sig hafva rätt att uppbära. För att förebygga detta
hade van Dijck åt rådet uppdragit att uteslutande uppbära
skatter och göra utbetalningar, hvarpå räntmästaren,
missnöjd med denna anordning, rest upp till Stockholm för att
beklaga sig öfver stadens styresman. Denne sistnämnde hade
dock, förklarar stadssekreteraren Hans Påfvelsson i ett bref
till Oxenstierna, i hela sitt förhållande visat mycken
moderation, och allt skulle gått tämligen bra, om inte denne ende
»torndyfveln», räntmästaren, varit, som gjort mera bång än alla
andra, och efter hvars afresa man förnummit samma stillhet
i staden som efter en stor storm. Själf skref van Dijck till
rikskanslern den 9 juli 1623 och bad att i detta ödesdigra och
orofyllda läge få vara fortfarande innesluten i sin gamle
skyddsherres ynnest. Och att denna bön äfven uppfyllts kan man
förstå af nästa bref — af den 23 november — hvari det heter:
»I ord kan jag ej uttrycka, hur lycklig Ers nåd gjort mig genom
detta sista bref, i hvilket jag kännt igen Eders nåds gamla och
värkliga sinnelag mot mig, Ers nåds gamle skyddsling».
Samtidigt förklarar sig emellertid van Dijck tvungen att skynda
till hofvet, först och främst för att i egen person underrätta
konungen om den verkliga ställningen i staden och vidare för
att söka utfå sin sedan flera år innestående lön.
Till Stockholm begaf han sig också, men resans resultat
motsvarade ej hans förhoppningar. I ett härifrån skrifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
