Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadens häfder mötande. Till de förnämsta af dessa höra Jiirgen
von Lengerken och Cordt Braunjohan.
Den förstnämnde som 1630 om inte förr var bosatt på platsen
framstår i 1640 års kontributionslängd såsom näst den rikaste
af tyskarna. Detta Oaktadt var han dock vid denna tid så till
vida illa anskrifven, som han gjort ett försök att utskeppa
kopparpenningar — för hvilken »faulte » han miste penningarna och
ålades böter, ehuru dessa såsom vi längre fram skola se på sätt
och vis efterskänktes. Felet tycks ej heller hafva legat honom
synnerligen till last, ty han fick senare åtskilliga medborgerliga
förtroenden. Hans hustru var Cecilia Kraco, Gullbergs
försvarares, de manhaftiga makarnas, Marthenn Kracos och hustru
Emerentias dotter. Anmärkas kan ytterligare, att han ej
tillhörde tyska församlingen.
Den enligt hvad det uppgifves ursprungligen från Spanien
bördiga släkten Braunjohan säges vara till Göteborg inkommen
med Gerhard Braunjohan och dennes son Conrad {Cordt).
Om den förstnämnde som uppges hafva dött i staden år 1639
har jag dock aldrig funnit någon anteckning, hvarför jag håller
hela hans vistelse på platsen för ganska tvifvelaktig. Sonen
antecknas emellertid i tyska kyrkans böcker såsom gift 1633
med Elsebe Oberberg, änka efter Henrik Westermann, och i
1639 års borgarlängd såsom brukande »kläde, siden-och
krydd-handel», men tycks för öfrigt ej hafva spelat någon betydande
roll. Barnen däremot skulle sprida mera glans öfver familjen.
Cordt Braunjohan afled 1642.
* * *
Såsom vi ofvan sökt visa, inträdde alltså snart uti stadens
samfundslif en af gjord förtyskning, som på det holländska
elementet skulle verka rent af förkväfvande.
Men äfven svenskheten, inte blott på platsen utan i hela
landet, hotades af denna strömning. Ty Sverige, som redan förut
genom sina tyska och östersjöprovinser rönt stark påverkan af
den tyska kulturen, skulle nu genom sitt deltagande i
trettioåriga kriget i ändå högre grad dragas till denna. En anledning
till denna företeelse antydes i Oxenstiernas bekanta
förklaring, att svenskarna vid hemkomsten från det sköna landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
