Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man. Någon säker lista kan dock ej uppgöras för tiden före
1639, ty först för detta och därpå följande år har man
aflö-ningslistoma i stadens räkenskaper att tillgå.
Bland dem som undsluppo striden kan nämnas den i januari
1636 aflidne Peter Langer — ännu 1635 antecknad såsom i
rådet närvarande. Denne berättar kort före sin död i en till
Oxenstierna ställd klagoskrift, att han fråntagits den
tull-närsbefattning sal. burggrefven Jakob van Dijck tilldelade
honom, af hvilken han haft en liten inkomst, och att han nu
endast såge fattigdom och bekymmer för sig — ett oblidt öde
kan man säga för den som i begynnelsen spelat en så stor roll.
f Den till riket hemkomne rikskanslern tog bråket och
splitet inom Göteborgs samhälle med sitt sedvanliga lugn. Men
hvad han däremot ej kunde fördraga, var en anmälan från
magistraten, att denna på grund af gemene mans brist på
förtjänst och näring ej mäktade indrifva ens hälften af de
kronan tillkommande mantalspenningame. Då brast den
stores tålamod. »Till svar förhålle Vi eder icke», låter han kungl.
maj.t förklara, »att oansedt numera Oss intet nytt är sådana
edra besvär och qvereller att höra, så kommer Oss dock
denna eder excuse något främmande för, väl vetandes, att
borgerskapet i Göteborg äfven så väl skola förmå erlägga
man-talspenningarne som alla andra Våra städer, de där
mestadels fast ringare näring hafva och tilläfventyrs med större
skäl deras oförmögenhet pretendera kunde. Därföre Vi ock
så mycket mindre af eder otidiga excuse veta vilje».
Redan i början af 1638 lofvade Oxenstierna att hålla
rannsakning på platsen, men denna medhanns ej under året, utan
måste uppskjutas till påföljande vår. För de stridande
parterna gällde det därför att dess förinnan hvar för sig gynnsamt
förbereda regeringens främste man. Knipe begaf sig ock själf
till Stockholm på nyåret 1639, under det att Rosensköld till
en början nöjde sig med att skrif va. »Efter såsom mig är
notificeradt, att den orolige engelsmannen Antony Knipe är
för några dagar sedan förrest härifrån», skref han till
rikskanslern den 21 januari nämnda år, »och jag befruktar, att han
efter sin gamla vana och onda natur (efter honom omöjligt
är att lefva uti ro och stillhet) framförer för Eders excellens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
