Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och att det ännu dröjde flera år, innan posten riktigt kom
i gång, framgår af ett bref af den 23 februari 1640 från
Rosensköld till rikskanslern, hvari det heter, att med post väsendet
ginge mycket sällsamt, och blefve posten understundom borta
mer än åtta dagar öfver den rätta tiden. Och inte nog härmed,
på andra sidan Hofva hade postlöparen borttappat själfva
väskan, där alla bref ven voro förvarade, hvilken väska ut af
främmande, ja till och med danska händer blifvit upptagen
och öfverlämnad till fogden Bengt Hansson i Mark, hvarefter
hon slutligen blifvit af denne hit försänd.
Det var på grund af dessa sällsamheter förmodligen, som en
medlem af magistraten, den redan förut nämnde Herman
Schmidt, slutligen år 1646 förordnades till postmästare i staben.
Som man af allt detta ser, hade Peder Eriksson tagit ad
notam den honom af regeringen vid förordnandet gifna förmaning,
att göra stadens tillväxt till sitt thema. Nu önskade han blott
till Gud, förklarar han i ett bref till kanslern af deri 13 augusti
1640, att dennes höga person själf kunde komma ned och taga
uti egen nådig ögonsyn hvad han gjort och förrättat sedan dess
besök i staden anno 1639, då han ville förhoppas, att hans
excellens skulle låta sig det allemådigst behaga. Och denna
förhoppning om den mäktiges bifall skulle ej visa sig alldeles
ogrundad, ty den 21 februari 1642 utlät sig rikskanslern om
Peder EriksSon i riksrådet, att »man sett hans villighet och flit
i ombetrodda ämbete». Obelönad vardt han ej heller, ty den
1 mars 1641 erhöll han, för det att han i en »rum» tid tjänt
såväl högtsalige konungen som hennes kungl. majrt själf »och sig
därutinnan alltid flitig, villig och oförtruten förhållit»
frälse-frihet för sitt skattehemman Fogelsta i Salems socken i
Södermanland. Äfven den lika efterlängtade som svåråtkomliga
introduktionen på riddarhuset vann han, märkom väl på
regeringens egen begäran, den 26 februari 1642.
Då Peder Eriksson således i sin samtids ögon vardt fullt
rehabiliterad, tycks för eftervärldens sena rättvisa åt hans
minne heller intet stå i vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
