Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan kommit, en begäran den rådhusrätten äfven tycks
hafva villfarit.
I mars 1638 kom den väntade kungliga resolutionen,
innehållande befallning om det afdömda målets revision i Göta
hofrätt, sedan rådhusrätten hört Anders Amundssons
åberopade vittnen.
Saken kom således åter igen inför rådhusrätten.
Att återge de inkallade vittnenas under flera olika
rätte-gångsdagar afgifna berättelser skulle varda för långt, och vissa
detaljer lämpa sig ej heller rätt väl härför. Vare det nog sagdt,
att ingen sett någon brottslig gärning, endast härpå i högsta
grad tydande omständigheter.
Mot dessa vittnen kämpade i dotterns frånvaro den gamle
Olof Thorsson som ett lejon, förklarande, att deras vandel ej
gjorde dem värdiga att vittna, samt att de ljögo som
skälmar, hvarför rätten allt emellanåt måste lysa konungsfrid
emellan honom och dessa. Äfven mellan svågrarna, Anders
Amundsson och Thore Olofsson lystes samma frid, så att
hvil-kendera, som inför rätten den andre med ord eller gärning
öfverfölle. förverkade lif och gods.
De afgifna högst graverande vittnesmålen insändes till Göta
hofrätt, som efter en rundlig tid afkunnade sin dom. Denna
gick, efter ett rådhusrättens protokoll, därpå ut, att Gertrud
Olof sdotter — förmodligen i brist på full bevisning och efter
den förut aflagda värjemålseden — ännu en gång frikändes.
Att mannen och många med honom på goda skäl betraktade
henne som äktenskapsbryterska och menederska, kan man
dock taga för gifvet.
Dramat var emellertid ej slut, endast dess första akt. Dess
andra, mindre spännande och Ynera långvarig, skulle komma
några år senare. Anledningen var följande.
Hofrätten hade i sin dom föreskrifvit boskillnad makarna
emellan, på grund hvaraf mannen ålades att upprätta ett
inventarium på boets tillgångar. Detta fullgjorde äfven Anders
Amundsson men påstod efter förrättadt värf inför rätta, att
hustrun, under den tid hon var i huset, undanstuckit eller
bortskänkt några lösören, en beskyllning som Olof Thorsson å
dot-terns vägnar besvarade med anklagelse för falskt inventarium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
