Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i barmen — sökt hjälpa Gertrud Olofsdotter och Olof
Thorssons folk i rättegångssaken, men själf erkände hon ingenting
häraf.
Det enda hon efter upprepade förmaningar omsider tillstod
var, att hon kände vissa medel mot pestilentien eller stora
soten som hon kallade den äfvensom mot hundbett och
orm-styng. Utom dessa medel kände hon äfven »läsningar» eller
böner, såväl för sjukdomars fördrifvande som för ungt folks
förening, på hvilka läsningar hon äfven anförde några exempel.
Ofvanpå dessa förhör, vid hvilka Gertrud Olofsdotter ej
själf stått till svars — det var nämligen ej hon, som af
mannen blifvit direkt åtalad — fattade rådhusrätten intet beslut.
Saken ansågs nämligen vara af sådan vikt, att den borde
till regeringen hänskjutas och dess förklaring inhämtas.
I denna nådiga förklaring, hvari Gertrud Olofsdotter
orn-nämnes såsom rådsförvanten Anders Amundssons förut för
hordomslast anklagade hustru, resolverade kungl. maj±, att
Brita i Kallebäck, som enligt egen bekännelse varit hos den
halländska konan att söka vidskepelse, skulle hudstrykas vid
»stupone». Den andra, som icke allenast omtalat, att hon
hulpit Gertrud Olofsdotter att vinna saken i fråga utan äfven,
att hon kunde en hop läsningar, däribland den att föra ungt
folk tillhopa, vore sannolikt med trolldom och djäfvulskonster
behäftad, hvarför hon borde tagas i ett fömyadt skarpt
förhör, så att man, där någon möjlighet funnes, kunde få hela
sanningen ur henne. Men skulle hon det Oaktadt fortfarande
neka, borde hon som Brita i Kallebäck behandlas. (Vare det
här för korthetens skull berättadt, att hon vid fortsatt förhör
äfven så gjorde, och att på denna grund båda käringarna
stupades med ris och blefvo vid lifsstraff förvisade från staden.)
Slutligen förekom det kungl. majl något underligt, att
magistraten ej tillbörligt recognoscerat Gertrud Olofsdotters brott
eller ålagt henne någon plikt, då hon flytt till sådan
vidskepelse, en underlåtenhet den magistraten ägde att
ofördröjli-gen godtgöra genom att taga hennes sak i tillbörligt förhör
och därpå låta det skäliga straffet följa.
På grund häraf framhades hustru Gertrud inför rätten den
13 december i närvaro inte allenast af de båda »trullkonorna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
