Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handa köphandel», och att han äfven höll utskänkning i sitt
stenhus uti en till detta ändamål inredd källare med tre kamrar.
Detta enligt kontrakt på fyra års tid, räknadt från 1634 —
alltså- redan under hans presidenttid — med en viss Didrik Jerma
gående därpå ut, att presidenten på sitt äfventyr införde vinet
och hyresfritt upplät lokalen, samt att den andre förestod
rörelsen, hvarvid de båda kontrahenterna delade vinsten. Och att
denna vininförsel skett tullen till förfång kunde ej Daniel Lange
i ett bref till Oxenstierna låta blifva oförmäldt. Till någon
åtgärd från regeringens sida synes denna anmälan emellertid ej
hafva ledt.
Säkert var det samma Nils Börjessons hus, som för
befästningens skull omkring 1640 nedrefs, och för hvilket han flera
gånger af kronan begärde ersättning. (Ett af sina bref till
rikskanslern härom beledsagar han med en anhållan att till en ringa
föräring få skicka hans excellens sex vålor spillelångor, öch
samtidigt erbjuder han sig att för hans höga nådes räkning såväl
sommar som vinter beställa sådan sjöfisk som här komme till
köps.)
Svåra klagomål anfördes nu äfven af magistraten öfver en
af de tyska predikanternas, Antonius Laymarius’ oroligheter
och insolentier. Dennes tvist med den tyske ämbetsbrodem
om »primatet» hade enligt Rosenskölds bref till Oxenstierna
af den 29 maj 1638 gått så långt, att de båda af magistraten
satts från deras ämbeten, hvarpå gudstjänsten uppehållits af
de svenska predikanterna. Sedan Laymarius för dessa onödiga
och förargelseväckande trätor blifvi* af regeringen skrapad,
hade han först begifvit sig till Jönköping och för där
reside-rande hofrättsassessorer anfört -beskyllningar och kalumnier
mot Göteborgs magistrat samt därefter afrest till Danmark.
Men därifrån hade han återkommit pockande på sin tjänst
och behållande förläningsbrefvet på det hus, han af staden
erhållit. Superintendenten ansåg för sin del, att Laymarius’
insolentier visserligen ej varit att lida, men att magistraten
dock något i saken »missfelat». Kanslern, som i sista hand
måste allting bestyra, befallde magistraten att, då mannen var
en främling, söka på något så när godt manér, d. v. s. genom
att ge honom hans lön, afskeda honom, dock först sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
