Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kortare endast af småfäktningar afbrutet fredslugn tycks
nu hafva följt. Såsom sådana kunna räknas dels några
inju-rier, hvarmed Knipe trakterade sin gamle ämbetsbroder,
rådsförvanten Erik Siggesson, dels den jalousie, rådet enligt
kanslerns uttryck lät anblicka emot Knipe, då denne såsom
ersättning för de tjänster han gjort det nu upplösta engelska
handelskompaniet i föräring erhållit en del af dess kronan
tillfallna egendom. Man ser häraf, att Oxenstierna ännu långt
ifrån undandragit Knipe sin bevågenhet, och sannolikt har
denna ökats genom de många rapporter handelspresidenten
insände — inalles finnas i oxenstiemska brefsamlingen 45 bref
från honom — däribland särskildt i början af 1642 ett
vidlyftigt memorial rörande mast- och salt handeln, seglatsen
’m. m. Detta hans förslag togs af regeringen under flera sitt
ningar i allvarsamt öfvervägande, hvarvid äfven Knipes
»vir-tutes et vitia» upprepades.
Om magistraten i dess helhet mentes emellertid i regeringen,
att den föga dugde, och fråga vardt äfven dels om dess
bringande till likformighet med öfriga städers, dels om tillsättandet
af en ny burggrefve eller underståthållare. Ett par
kandidater till denna sistnämnda plats uppgåfvos äfven, men dessa
betecknade kanslern såsom »inexperti och kvickstjärtar» —
karaktäristiskt nog för hans lynne och åskådningssätt. Någon
förändring vare sig i det ena eller andra afseendet kom
emellertid ej nu till stånd.
Men efter detta korta fredslugn vidtog en fäjd, som skulle
komma Knipes vitia att framträda i en särdeles skarp dager
— en tvåårig process mellan honom och holländaren Jacques
de Witte, hvaruti äfven andra af magistraten, särskildt
syn-dikus indrogos. Denne, påstod Knipe, hade först varit hans
»hemlige vän», men det hade ej litet förtrutit Noraeus att
blifva förbigången till presidentsämbetet, hvarför han nu genom
att hjälpa motparten sökte komma upp i den andres ställe.
Äfven denna process tycks hufvudsakligen hafva gällt
beskyllningar och injurier, hvaruti Knipe som vanligt tagit
försteget. Regeringen ålade därför magistraten att söka förmå
Knipe till afbön och därigenom förlika de tvistande. Men, då
hvarken afbön eller förlikning föll Knipe i smaken, fick pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
