Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänaren och har väl hufvudsakligen användts till
budskick-ningar och kallelser, under det att den senare förutom
uppvaktning i rådhuset äfven biträdt vid verkställandet af åtskilliga
straff. På annat sätt kan man ej förklara de skymfliga
tillmålen, för hvilka stadstjänaren Peder Sigfridsson i juni månad
1637 vardt utsatt. Han öfverfölls nämligen i krögaren Jakob
Polmans hus af Casten bödker med ohöfliga ord och
tillfrågan, hvad han hade att göra hos ärligt folk, eftersom »det
tjänte bättre, att ’böfveln’ (bödeln) och bisvennen
(handtlanga-ren) skulle vara tillhopa».
Stadsmusikanter voro förmodligen de i 1639 års mantalslängd
förekommande Jurgen, Petter och Anders spelmän (fiollekare)
samt Daniel harpeslagare. Men att de därtill både blåst
trumpet och slagit på trumma, framgår af andra handlingar. Vid
ett tillfälle åtalades stadsmusikanterna, därför att de blåst
trumpet, då en viss Erik Nilsson steg till häst, hvarvid de
und-skyllde sig därmed, att om de ej spelat och blåst, skulle de
med hugg och slag härtill tvungits och ej varit säkra för sin
hälsa. De sluppo därför med en allvarlig förmaning att ej på
gatorna hvarken dag eller natt blåsa i trumpet för en person
af borgarstånd och att, i händelse någon dem härtill sökte
tvinga, påkalla stadsvaktens hjälp.
År 1656 fick musikanten Michel Schulz magistratens order
att skaffa till staden några »exercerade» musikanter i
stället för dem som afrest, hvarföre han skulle begifva sig till de
orter, där han förmenade sig kunna bekomma sådana.
Förvånansvärdi är att en så oumbärlig tjänsteman som
skarprättarcn ej synes i 1642 års lönelista; men synes han ej,
så är han där ändå, därpå kan man vara fullt säker. År 1648
finna vi ock ett för honom afsedt hus på Väderkvamsberget
och året därpå honom själf vederbörligen antecknad. Hur
skydd och afstängd han är, finner man däraf, att skulten ännu
så sent som 1665 inför rätta åtalade smeden Wilhelm Hunter,
för det att denne på Bryngel Raddes källare skulle druckit
med bödeln. Denna angifvelse kunde dock ej bevisas, hvarför
rätten’befriade Hunter från all ytterligare molest och åtal för
sådan sak, erkännande honom för en ärlig man och tillåtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
