Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flerfaldiga gånger påminner han i bref till Krigskollegium om
resolution, än förklarande, att han ej förr hört något klagomål
mot fänriken Karl Karlsson utan dragit godt hopp till hans
»vigilans:, hvarför Önskligt vore, om deras excellenser
möjligen kunde se något genom fingrarna med honom, än
framförande fångarnas bön om förlossning på hvad sätt som helst,
på det att de icke måtte sitta och uppfylla fängelserna, s såsom
oc!k nästan förtäras af sig själfva 2, tillägger landshöfdingen
för egen räkning. Denna hans farhåga, att fångarna skulle
förgås af svält och vanvård, tycks äfven hafva besannats, ty
någon resolution hörs ej af, och efter den 29 april 1646 påminner
Mannersköld ej längre om saken.
En annan gång stämdes en fänrik och hans sergeant inför
rådhusrätten för krakel sins emellan på gatan, hvarvid
sergeanten dragit värjan mot sin förman. Denna förseelse ansågs dock
ej värre, än att sergeanten på fänrikens förbön endast dömdes
till böter. Att knektarna som vi påvisat voro klent underhållna
och allt emellanåt satta på verklig svältkur, torde väl varit en
hufvudsaklig orsak till deras täta inbrott och tjufverier i
bor-garnes hus. I rådhusrätten förekommer visserligen knappt
något härom, men vår sagesman härvidlag är Mannersköld
själf. De begynte så öfvermåttan att stjäla, skref han om
soldaterna, att han ej kunde beskrifva det. Ej heller hade
borgerskapet snart sagdt andra nyckelpigor än dessa, som
därtill kände alla lönngångar. Och straffade man det med
gatlopp, så aktade de det intet utan blef vo med hvar dag värre.
Den dagliga tjänstgöringen — omväxlande
fortifikations-arbete och vakthållning — var äfven under fredstiden rätt
sträng. Så sträng till och med, att Krigskollegium fann sig
befogadt häröfver infordra Mannerskölds förklaring. Denna
gick emellertid därpå ut, att knektarna inga synnerliga traval jer
utstått. Oeh som bevis härpå anfördes, att tre kompanier,
som hållit på med utgräfning af slussen och kanalen, ej oftare
gjort vakt än hvar tredje natt.
Sjukdomar härjade svårt. Efter Mannerskölds berättelse
rasade i slutet af 1644 en hetsig feber, som kräfde många offer
bland såväl borgerskapet som soldaterna. Sannolikt var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
