Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetames förseende med lif smedel o. s. v. Och särskildt
pådrif-ver han arbetet på tyghuset (Kronhuset), som likvisst ej skulle
blifva färdigt i hans tid. Visserligen hade han redan
Göteborg erhållit underrättelsen om westfaliska fredens
undertecknande — hvaröfver han i sitt sinne högeligen fröjdats
med tacksamhet till Gud, som låtit honom upplefva denna
hugnad — men att därför i så hög grad som skedt var
minska den göteborgska garnisonens styrka, därom ville
fältmarskalken ej vara med. Där hade man nu ej mer än tre
kompanier, som ej förslogo till vakternas förrättande, hvarför
han af Krigskollegium såsom högnödiga begärde ytterligare
två kompanier, hvaraf ett skulle förläggas till det ännu ej
fullt raserade Älfsborgs slott. De återstående fyra skulle
sålunda utgöra den egentliga göteborgsgarnisonen.
Men äfven det borgerliga samhällets väl låg honom om
hjärtat. Detta finner man af en hans underdåniga anhållan,
att kungl. majrt ville i anseende till den högt beträngda
stadens tillstånd icke allenast bekräfta dess privilegier utan äfven
om möjligt utvidga dess besittningar och förmåner. Och om
synnerlig hänsynsfullhet mot de borgerliga myndigheterna —
bjärt afstickande mot den nyss afgångne landshöfdingens
råa later — vittnar Torstensons tillvägagående vid besättandet
af den efter Rosensköld lediga befattningen såsom
byggnings-president. Magistraten, som fruktade, att drottningens
tve-tydige sekreterare, Nils Tungel skulle vilja till denna plats
befordra någon af sina skyddslingar, skyndade att anhålla
hos generalguvernören, det ingen oduglig och »orolig» man
blef ve dem »påträngd». För sin del ansåg fältmarskalken
ingeniören Anders Torstensson, en saktmodig och tystlåten
man samt särskildt förfaren i afseende på byggnader,
synnerligen passande till platsen och ville därför af regeringen begära
hans tillsättande. Men på magistratens invändning, att det
efter privilegierna var dess åliggande och rättighet att
uppsätta förslag på tre härtill skickliga män, uppgaf
generalguvernören genast sin egen åsikt. »Då jag förnimmande
varder», skref han till magistraten, »att I, gode herrar och män,
samme ärende hafve gifvit kungl. maj:t tillkänna, så vill jag
mig det icke allenast låta vara rekommenderadt utan tillse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
