Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till klädnaden och utseendet fann Whitelocke soldaterna lika
hans hemlands — hvilka redan på denna tid i dagligt tal
kallades rödrockar — hvaraf man äfven, såsom redan antydts,
torde kunna sluta till den svenska soldatdräktens röda färg.
Härberget där Whitelocke bodde var ett vanligt värdshus,
sämre än de i England Vanliga, dock mycket bättre än de
hvarmed ambassadören under dess fortsatta resa i landet fick
hålla till godo. Möbleringen var dålig, och väggarna, äfven i de
bästa rummen saknande panelning, voro ej heller behängda
med tapeter. Man fick lägga sig till sängs mellan dunbolstrar
— hade sådana såväl öfver som under sig — hvilka voro lätta
och varma, men för de vid filtar vana engelsmännen mindre
behagliga. I de flesta rum funnos både spisel och kakelugn,
hvaraf endera delen efter behag kunde nyttjas. Whitelocke,
som fann ugnsvärmen kväfvande, använde endast spiseln,
hvilken var dubbelt så hög som den i England brukliga,
nedan-till mycket bred men mot höjden aftagande samt ofvantill
försedd med ett spjäll. Vid eldning användes klufven ved, som
ställdes på ända — på samma sätt således som ännu i dag —
och som sedan påtändes med tillhjälp af någon halm.
Förrådet af matvaror var rätt ymnigt men utan någon omväxling
hvad fisk och fågel vidkom; såväl ox- som fårköttet var mycket
magert.
Värdshusvärdens räkning var oskäligt hög, och dennes hustru
var ej nöjd, ehuru hon fick 20 riksdaler i gratifikation.
Af staden erhöll Whitelocke i föräring ett oxhufvud rhenskt
vin.
En dag förde man honom upp på ett högt berg — hvilket
nämnes ej — hvarifrån han hade en vacker och vidsträckt
utsikt, så vidsträckt till och med, att han såg såväl
Danmark som Norge. Några år härefter skulle man från samma
punkt endast se Sverige.
Afresan anträddes den 30 november med stor ståt.
Whitelocke själf, klädd i en grå rock, red en vacker hingst med
dyrbart schabrak, efter leddes en annan hans ridhäst, därpå följde
tvenne engelska med sex hästar förspända vagnar; i den ena
(resvagnen) åkte några af sviten, den andra (galavagnen)
gick tom. Utom ambassadörens från England medförda hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
