Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hari i hög grad måste hafva vunnit. Härpå tyder ett
odateradt och oundertecknadt bref till monsieur Holm (drottningens
förre skräddare, sedermera adlad I,eyoncrona) med
rekommendation till syndikusbeställningen för »min sekreterare»,
Haqvin Lid eni us, i hvilket ärende brefskrifvaren säger sig
förut äfven, ehuru utan påföljd, hafva tillskrifvit hofkanslem
Tungel. (I förbigående kan påpekas omskiftningen i Kristinas
fordom så mäktige gunstlings ställning, då denne nu behöfver
vända sig till så underordnade personer som Nils Tungel och
Jan Holm.) I rekommendationen anföres särskildt, att den
från staden bördige Lidenius redan förra gången, då Lengerken
vardt syndikus, härtill varit vocerad. Om i följd af detta
förord eller ej, allt nog, Lidenius fick platsen den 13 augusti 1653,
hvarförinnan han, möjligen äfven på De la Gardies begäran,
genom ett kungligt bref tilldelats åtskilliga hemman på Dalsland
och i Västergötland.
Knappt återkommen från sin nämnda resa till Uppsala, fick
Lidenius i uppdrag af magistraten att afresa till England, för
att här på laglig väg söka återbekoinma göteborgska köpmän
tillhörig egendom, som engelska kapare hållit för holländsk
och på denna grund uppbringat. Och så mycket större hopp
hyste man i Göteborg om Lidenius’ framgång i detta afseende,
som han särskildt ansågs kunna räkna på Whitelockes förord
och hjälp.
Hur Lidenius lyckades uti det gifna uppdraget, kan jag ej
säga. Man finner blott af några hans bref till Erik Oxenstierna,
att han arbetade för en god utgång af saken, och att han äfven
härutinnan vunnit Whitelockcs biträde. Att han emellertid
hade mycket annat i hufvudet, finner man af ett tiotal bref,
som han under denna sin vistelse i London sänder sin forne
patronus, gref Magnus. I dessa bref, hvari inte ett ord om
det lämnade uppdraget förekommer, är han uteslutande
rapportören, som redogör för de politiska frågorna, närmast 0111
en sammansvärjning mot Cromwell, som denne lyckats
upptäcka. Hans sista bref från London är af den 4 maj 1655.
Huruvida han nu återvände till Göteborg, låter sig ej
af-göra. Sannolikheten talar dock härför, liksom för hans under
sommaren gjorda uppvaktning hos gref Magnus. Efter några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
