Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snille och djärfhet gifvit första upphofvet till det rika
glädje-ämnet.
I Göteborg, dit han på allernådigste befallning begifvit sig,
inträffade han den 29 mars, alltså fem dagar efter konungen.
Här kvarstannade han också några veckor, hvarunder en
egendomlig händelse inträffade, som han själf i sin D a g b o k på
följande sätt omtalar.
»Jag blef också oppå kungl. maj Is befallning en tid kvar uti
Göteborg, hvarest jag emellertid råkade i ett farligt slagsmål
med en ryttmästare, som för sin öfverdådighets skull kallades
den galne Fandt, den sig berömde sig hafva både i Frankrike,
Holland, Tyskland och annorstädes slagits 52 gånger med värja
för hand, förutan den ringaste blessure eller skada, hafvandes
som en god fäktare nederstött och sargat många. Men som vi
oppå torget i Göteborg råkade ihop, lopp det så af, att han
blef genom högra bröstet djupt stucken, så att han sank till
jorden och sade, ’nu har jag fått nog’! Men mig halp den allra
högste, att jag blef utan skada. Och som hans skada var mycket
farlig, kunde jag märka mig hafva en nådig konung, i det hans
majrt igenom sin kammarherre lät säja mig, att jag mig af
vägen hålla skulle, till dess man finge se, hvartut det ville med
den skadde, och, där jag inga penningmedel hade, ville hans
kungl. majrt låta lefverera mig så många som jag kunde
behöfva, för hvilken hög nåde jag mig i all som största
underdånighet betackade, höll mig ock undan, till dess han begynte
komma till sin hälsa igen.»
Det tycks emellertid af dagbokens fortsättning, som om
Dahlberg alltjämt uppehållit sig på platsen eller orten. Den 17
april mottogs han också af konungen, och den 18 fick han
högstdensammes befallning att i ett hemligt ärende afresa till
Själland till riksamiralen (C. G. Wrangel).
Af den på det nuvarande Gustaf Adolfs torg utspelade scenen
finner man, att Erik Dahlberg med all sin lärdom och allt sitt
konstsinne dock var en sann kavaljer i sextonhundratalets
anda, hvilket visserligen ej förringar glansen af hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
