Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land. Efter att hafva eröfrat Vänersborg trängde denne
sistnämnde sedan längre söderut, omslöt Bohus fästning och
närmade sig i juni månad Göteborg.
För denna stad började det sålunda nu att se mörkt ut, så
mycket mer som fästningen ingalunda var i fullt försvarligt
skick. »För Göteborg fruktar jag outsägligen», skref De la
Gardie till M. Gyldenstolpe den 31 juli. »Generallöjtnant
Mörners sista bref, i hvilket han uttryckligen skrif ver, att
orten icke kan defenderas, om fienden antränger, har något
särdeles olyckligt att betyda», tillägger han.
Under första hälften af juli sände Gyldenlöwe en norsk styrka
af 2,800 man ända ned till Göteborgs omgifningar. En del.
som vid Hjertum öfvergått till västgötasidan, tog ställning en
fjärdedels mil söder om staden, den andra, väster om älfven
opererande delen, öppnade från höjderna gent öfver staden,
ehuru utan framgång, eld emot denna. Samtidigt ankom
amiral . Rödsten med en dansk flott af delning till älfmynningen,
hvarvid dock den olyckan hände danskarna, att de här miste
linieskeppet Kiöbenhavn, som stött på grund och antändts af
svenskarna.
Gyldenlöwe, som själf kvarstannat framför Bohus, afstod
emellertid för denna gång från något vidare företag mot
Göteborg. Dels härjade sjukdomar i hans armé, dels ansåg han
angreppet på en stad »med 1,600 soldater och ett stort
borger-skap» ej vara rådligt, så mycket mindre som han i händelse
af misslyckande måste öfvergå en bred älf med fiendens land
i ryggen. Och ytterligare anledning till tvekan i detta fall
fick Gyldenlöwe, då Rödsten, af fruktan för en utifrån
ankommande svensk flotta, den 1 augusti lämnade älfmynningen
och återvände till Sundet.
Vi skola nu höra, hur det låter i själfva staden, där man
hvarken visste, hvar fiendens hufvudstyrka stod, eller gissade
hans närmaste planer. Vi begagna oss härvid af presidenten
Leyoncrantz’ rapporter till M. G. De la Gardie.
Den 2 juli berättar han, att generallöjtnant Mörner i
underdånighet begärt succurs, som dock ännu ej kommit. Men
kungl. maj t, som fått kunskap, att några danska skepp ville
passera Belt och kasta folk i land vid Kungsbacka, hvarige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
