Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Det ståtligaste attributet torde väl legat i föreskriften om
presidenternas edsafläggande inför burggrefven jämte rådet i
konungens frånvaro.)
Till presidenternas glans bidrog inte allenast den höga
titeln utan äfven — sedan 1639 såsom vi sett — ledningen
af särskilda förvaltningar. (Om dessa olika förvaltningar,
byggnings-, justitie- och kommersiekollegierna, såsom de
kallades, kan närmare inhämtas i Hellstenius’ nyssnämnda
arbete.) Men klart är, att sådana kvasiämbetsverk skulle
vålla såväl onödigt skrifveri som åtskillig därmed förenad
kostnad.
Om den i afseende på lönen med presidentsysslan likställda
syndikusbefattningen kan ej sägas, att den var oviktig eller
öfverflödig. Åtminstone var detta ej förhållandet under den
första tiden. Ty stadens svndikus skulle efter 1619 års
stadga assistera borgmästaren (presidenterna), vara
magistratens juridiska samvete med andra ord, hvilket var så
mycket viktigare som ännu 1629 då ämbetet först tillsattes,
ingen enda jurist fanns bland rådet. Men sedan en af
presidenterna fått justitieväsendet på sin lott, och till denna
plats alltid en lagfaren man måste utses, vardt syndikus’
uppgift i denna del mindre makt påliggande. Och naturligtvis
kunde hans öfriga sysslor, sådana som uppsikten öfver
stadens skrif vare, vården af akter och arkiv m. m. beklädas af
den mindre betydande stadssekreteraren.
Ståtlig framför allt var således denna styrelse, som säkert
med stolthet fyllde äfven de styrdas hjärtan. Till någon af
dessa stolta värdigheter kunde äfven en vanlig borgare
uppstiga, och i skötet af denna hierarki låg ju också den
staden tillerkända egenskapen af sim med i atum regni
mem-brum», af fri riksstad så att säga, i hvars styrelse ingen
landshöfding eller ståthållare fick understå sig att inmänga
sig.
Med hela denna härlighet skulle det nu vara förbi. Men innan
vi — med ett visst vemod — gå att inregistrera detta faktum,
skola vi nämna några ord om de sista spetsarne af det
gamla rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
